Kategori: Uncategorized (sida 7 av 14)

Dem som känner mig eller har råkat läsa några inlägg på den den här bloggen vet att jag ofta återkommer till hur svårt det är för mig att begränsa mina löprundor. Allt för ofta tänker och säger jag att det ska bli en kort runda. Någonstans på vägen dyker det dock ofta upp något som får mig att förändra och förlänga turen. Det kan vara en ny stig, en utmanande backe, gott humör, dåligt humör, lätta ben, frisk luft eller vackert väder som får mig på längre tankar. Den här kvällen var det den intensiva somrigheten som sög mig längre än planerat. När värmen plötsligt dyker upp i maj eller juni kan sommarkänslan vara överväldigande. En storm av intryck sköljer ens sinnen när man sveper fram genom grönskan.

Maj 2021 var bedrövlig men juni har än så länge varit strålande. Årets första riktiga sommarlöpning gick över norra berget, långt in i Selångersdalen och tillbaka längs med Selångersån. Löpning en solig och varm junikväll kan vara fullmatad av intryck. En explosion för ögon, öron och näsa. Skir, skiftande och intensiv grönska uppblandad med öar av vita, gula, blå, lila och rosa blommor. Skrikande svalor och måsar i öppen terräng och finstämda kompositioner av småfåglar och koltrastar i den tätare vegetationen. Ljuvliga och nostalgifyllda fläktar av Hägg, Syren och sommarvarm lövskog. Jag är tämligen övertygad om att det inte fans någon plats i världen där koncentrationen av Hägg är så stor som längs med södra sidan av Selångersån.

Möjligen var det intensiteten av syn-, lukt- och doftupplevelser som gjorde att strupen kändes lite extra torr den här kvällen. Möjligen var det värmen. Ganska tidigt bestämde jag mig dock för att unna mig en svalkade och smakrik löparöl i slutet av turen.

En sådan strålande kväll kunde jag som sagt inte låta bli att avrunda med en löparöl. Den här kvällen fick vi även fira att krogarna kunde vara öppna till 22.30. Restaurang APA. Fjällbryggarnas Pilsner. En utmärkt öl. Maltig och fyllig. Trivsamma toner av bröd, aprikos och örter. En smakupplevelse som fulländade en sinnesrik kväll.

Coronapandemin har effektivt sopat bort alla möjligheter till internationella äventyr och löprundor. Istället för 10 dagar i Portugal fick vi den här våren nöja oss med några relativt coronasäkra dagar i Stockholms skärgård. Nämndö och Sandhamn. Suggestiv och trolsk morgon- och kvällslöpning i Sandhamn. Solig och sommarvarm eftermiddagslöpning på Nämndö. Skönt och efterlängtat poolbad efter löprondorna i Sandhamn. Iskallt och uppfriskande havsbad efter sista turen på Nämndö.

Det finns en särskild tillfredställelse med att springa runt en ö. Det väldefinierade målet. Den uttömmande känslan av att ha avverkat den tillgängliga sträckan. Stränderna. Vyerna. Badmöjligheterna. Riktigt bra blir det naturligtvis när man kan få en löparöl efter ett eller två varv runt ön i fråga. I Sandhamn är utbudet dessutom förhållandevis bra. Den här gången blev det en löparöl på Dykarbaren efter två varv runt ön på fredag och ytterligare en löparöl på Seglarhotellet efter ett var runt ön på lördag. Södra Maltfabrikens Pale Ale var uppskattad trots det gråkälla vädret. Värmdö Ljus Lager en liten besvikelse trots soliga förutsättningar. Möjligen bidrog glaset till den småtrista upplevelsen. Man ska inte underskatta glasets betydelse för upplevelsen av en öl. För mig gör sig öl bäst i ett tunt glas på fot. I det här fallet servades ölen i ett tjockt och tungt gals utan fot som dessutom var sprucket och grumligt efter alltför många bryska turer i diskmaskinen. Lite högre förväntningar hade jag på Seglarhotellets bar.

Tyvärr var baren i Solvik på Nämndö stängd för renovering men lyckligtvis kunde familjen Burman bistå med en välkyld öl på hemmaplan.

Löapröl på Dykarbaren. Södra Maltfabriken Pale Ale. Balanserad beska och trevliga brödtoner toppade med honung, matarin och aprikos.

Med lite framförhållning, planering och fjäskande lyckas jag ibland kombinera och koordinera helgens familjeaktiviteter med mina löprundor. Ibland går det bra. Ibland blir det katastrof. I det perspektivet var helgen vecka 20 helt perfekt. Tid för en långrunda, som överensstämde med alla familjemedlemmars önskemål, både under lördagen och söndagen. Hela veckan hade jag gått och planerat för två längre löprundor. Projekteringen av lördagsturen tarvade lite väloljat smicker men för söndagsturen var arenan redan krattad eftersom resten av familjen hade siktet inställt på en eftermiddag med svärmor. När vi på onsdagskvällen planerade lördagsaktiviteterna skred jag till verket och lyckades övertyga hela familjen om att möta upp mig och äta lunch i samband med min löprunda. På söndagen var jag och pojkarna i skogen hela förmiddagen och efter lunchen försvann familjen till svärmor samtidigt som jag gav mig ut i spåret.  

Det kanske kan framstå som en smula ambitiöst och nördigt att ta med ett par extra par löparskor på en lång lördagsrunda. Den här dagen bedömde jag dock att det var nödvändigt. Först 13 kilometer stig och landsvägslöpning från Sundsvall till Viforsen. Underlag för väldämpad sko. Därpå 22 kilometer (egentligen 17 kilometer men jag sprang både vilse vid ett tillfälle och hade dessutom några minuter att slå ihjäl innan lunchuppehållet) trail på fiskestigen längs med Ljungan. Ställvis besvärlig löpning på skrå längs med älvbrinken. Upp och ner. Kladdigt, halt och rotigt. Terräng för trailskor. Jag halkade och snubblade några gånger men klarade mig från att trilla i älven. Riktigt tufft och kul om man älskar traillöpning och självplågeri. Lunchpaus och löparöl med familjen på Bröderna Bommen Bryggeri i Klockarberget. Avslutningsvis 15 kilometer stig och landsväg längs kusten tillbaka till Sundsvall. Återigen underlag för en väldämpad sko. Total 50 kilometer uttömmande vårlöpning.

Jag kan verklige rekommendera ett besök på Bröderna Bommen Bryggeri i Klockarberget. Trivsam miljö, utmärkt bröd och god öl. Ljungan Pale Ale. Torr och fridk med inslag av torkat rött äpple och aprikos. Fin beska.

Söndagsturen blev som vanligt lite längre än jag hade tänkt mig. Delvis för att det fanns tid för det men framför allt för att det var ett fantastiskt behagligt väder för lång och snabb traillöpning. Södra Berget x 2 (Sidsjöbacken + Södra Bergets slalombacke), Fågelberget, Klissberget och Älgmodalsberget. 32 kilometer. Totalt 82 kilometer på två dagar. Det var med något möra ben som jag stapplade in på Bishops och tog en löparöl på före söndagsmiddagen hos svärmor.

Eftersom jag springer så gott som dagligen och med tanke på att det regnar eller snöar cirka 160 dagar per år i Sundsvall så är det relativt vanligt att åtminstone en av rundorna under dagen sker i någon form av nederbörd. Allt som oftast är det med blandade känslor jag kliver ut genom dörrarna, hemma eller på jobbet, när regnet öser ner. En gråmulen, kall och genomblöt dag i april eller november kan det kännas riktigt motigt. En varm och fuktig sommardag och kan det vara ljuvligt. I allmänhet tar det lite längre tid innan löpningen blir bekväm när det regnar. Efter att de första minuternas obehag har lagt sig och när de fåfänga försöken att undvika kladd och vattenpölar har övergått i bejakande av blötan så är det emellertid både skönt och uppiggande. Den här majdagen började med en disig och råkall morgonrunda och avslutades med en genomblöt kvällsrunda kryddad med löparöl.

När jag klev in i duschen på jobbet efter min morgonrunda fick jag skruva upp temperaturen ordentligt för att skölja bort frusenhet och vårvädersbesvikelse. Under dagen kunde jag notera hur gråvädret övergick i regnrusk och vid arbetsdagens slut vräkte regnet ner. Till min stor glädje visade det sig dock att kylan hade blåst bort och att det var en genomblöt men riktigt varm vårkväll. Med återvunnen vårkänsla gav jag mig ut på årets första ljumma regntur. Glädjen och de vårfrisk förutsättningarna fick mig att sträcka turen lite längre än planerat. Jag gillar verkligen den filmiska känsla man får av löpning i hällregn. Det är så lätt att betrakta sig själv utifrån när man kämpar sig fram i ösregnet. När regnet piskar i ansiktet, håret är genomblött, kläderna smetade mot kroppen och skorna regntunga stiger Rockykänslan i ett löpartrött medvetande. Lusten att ta några snabba steg uppför för trappan till Hotell Knaust eller Hedbergska skolan och sträcka armarna mot luften samtidigt som man låter tonerna av Eye of the Tiger skråla ur mobilen är lockande. Jag lyckas dock motstå frestelsen och unnar mig istället en löparöl.

Det händer att det lyfts på ett och annat ögonbryn när man med andan i halsen klafsar in på en pub eller bar med genomblöta kläder. På Bloco är man dock alltid välkommen. Carlsberg Export. Tryggt och bra.

Under tiden som jag drack upp min löparöl sprack himlen upp och regnet avtog. De sista kilometrarnas löpningen pryddes av en färgsprakande vårhimmel. Det var som att springa rakt in i en nationalromantisk målning. Kitschigt men vackert.

Efter 3 dagars vila på grund av sjukdom (med uppenbara symtom på övre luftvägsinfektion, feber, halsont och snuva) och med ett negativt covidtest kunde jag i torsdags återigen ge mig ut på en löprunda. Förmodligen var det en dag för tidigt men tristessen gnagde i huvudet och löplusten skavde i benen så på torsdag morgon kunde jag inte låta bli att dra på mig löparskorna. Morgonrundan blev ganska kort och gick i makligt tempo. På kvällen var familjen hos svärmor och åt middag så jag hade fått tillåtelse att ge mig ut på en längre löprunda. Trots att jag vet hur det brukar vara under de första löprundorna efter en sjukdom blir jag fortfarande överraskad och besviken när kroppen inte svarar som vanligt. De första fem till sex kilometrarna gick bra men så plötsligt i en ganska beskedlig uppförsbacke började kraften hastigt rinna ur kroppen. Det är som att musklerna har perforerats av ett oändligt antal små kanyler som dränerar kroppen på energi. Stegen blir kortare. Luften räcker in till. Blodsockret faller. En lätt yrsel infinner sig. Synfältet krymper till en tunnel med suddiga konturer. De följande fyra till fem kilometrarna släpar sig plågsamt fram och jag bestämmer mig för att korta av den tilltänkt sträckan och vända hemåt. De sista tre kilometrarna går lite lättare och när jag sitter och pustar ut på farstukvisten med torrhosta och blodsmak i munnen pumpar endorfinernas minst lika mycket som i slutet av en perfekt runda. 15km, delvis plågsam löpning.

Efter en stunds pustande återkommer krafterna och jag inser att jag plötsligt har en del tid över eftersom turen blev kortare än planerat. Efter en kort överläggning med mig själv bestämmer jag mig för att jogga den korta biten till Noisy Bastards och fira den återvunna hälsan med en löparöl. FalaBella från Brekeriet. En naturjäst ale som lagrats 12 månader på Ekfat. Trevlig men jag har druckit ett par klart bättre suröl från Brekeriet.