Kategori: Uncategorized (sida 6 av 14)

När vi har vänner på besök som stannar några nätter krävs det ofta att jag tänjer lite extra på gränserna för att få tid till en löprunda. I allmänhet gäller det att stiga upp tidigt eller att krypa till sängs sent för att tillfredsställa löplust, familj och gäster. För många gäster kan det säkert framstå som en smula ambitiöst att stiga upp i arla morgonstund och ge sig ut på en löprunda. Förmodligen är det emellertid mer lättsmält än det sena kvällsalternativet. Att ge sig ut på en löprunda när klockan passerat 23 betraktas nog som såväl desperat som idiotiskt av de flesta av våra gäster.

Eftersom jag lider av ett lättare löptvång uppskattar jag dock även en sen kvälls- eller nattrunda. Det finns en särskild charm och skräckblandad förtjusning med att ensam trava fram på mörka och folktomma gator. Världen ter sig på samma gång oändligt stor och och påträngande liten i nattmörkret. Upplevelsen pendlar mellan ändlös frihetskänsla och utelämnande ensamhet. Löpningen sker, om inte på hel- så åtminstone halvspänn, och känslan av att vara jagad går aldrig riktig att skaka av sig. På vägen in mot centrum reser sig skogen som en mörk och kuslig kullis i väggrenen. Gränderna ruvar mörka, hålögda och hotfulla i utkanten av stan. Det är befriande när ekot av de egna stegen slutligen överröstas av glatt stoj från festglada människor i Stenstan. Till den sena kvälls- och nattlöpningens stora fördelar får man räkna den friska luften och behagliga temperaturen.

När min kusin med familj nyligen var på besök fick jag möjlighet till såväl morgon- som kvällslöpning. Eftersom krogarna nu är öppna efter midnatt gavs det dessutom utrymme för den första nattliga löparöl på länge.

Löparöl i baren på Restaurang APA strax före stängning. Acme IPA från Apex Brewing Company. Ofiltrerad. Gulgrumlig. Härlig exotisk frukt med tydliga mangotoner. God!

Löpning är verkligen en enastående träningsform. Billig. Barnsligt enkel. Oslagbart tillgänglig. Var som helst. När som helst. Hur som helst. Det går alltid att löpa. Särskilt på sommaren. Oberoende av tid och plats så är det bara att hoppa i skor och paltor och ge sig ut. 

Jag har sprungit i kaotiska storstorstäder, pittoreska småstäder, smutsiga industriområden, bedårande landsbygdsområden, murriga skogar, klibbiga djungler och storslagna bergsområden. Jag springer oftast på morgonen eller kvällen men när tillfälle ges även på dagen och till och från på natten. Det krävs nästan ingenenting för att kunna ge sig ut på en löptur. I allmänhet bara ett par skor och lite kläder. I ungdomen sprang jag länge runt i ett par grusfotbollsskor när det var löpträning med fotbollslaget. Ibland behövs det inte ens ett par skor. I samband med semesterresor på varmare breddgrader har jag ofta börjat dagen med en barfotatur längs stranden.

Det händer att jag glömmer mina träningskläder när vi reser bort. Som till exempel vid vårt senaste besök hos mina föräldrar i Umeå. Vid sådana tillfällen kan det vara riktigt fördelaktigt att ha en hamster till pappa. Han slänger inte gärna bort saker. Varken sina eller våra. Den här gången lyckades han gräva fram ett par gamla godingar. T-shirten är rimligen från långt innan jag så världens ljus. Shortsen känner jag igen från ungdomsårens fotbollsspel. Visst är det fantastiskt att de så sent som i slutet av 90-talet gick att köpa ett par shorts helt utan märke. Skorna är från tidigt 2000-tal. Lite torra och trasiga men fullt användbara. Även om utrustningen sätt sina bästa dagar så tog de mig en bit över 100km på fyra dagar. Så, tack pappa. Tack för att du hellre sparar än slänger. Men lova nu att att inte ta tacket alltför bokstavligt eller som en uppmaning om att avsluta din gryende resa i utrensningens sköna konst. Eventuellt kan du på sikt också överväga att göra dig av med lite av mina gamla träningskläder. Men inte allt. 

Som vanligt blev det några rundor i Sillviken men den här gången hann jag dessutom med ett par nostalgirundor i Holmsund. Två av rundorna fulländades med löparöl.

I Umeå är det fint både att springa och att dricka öl vid älven. En trevlig runda går längs med södra sidan av älven till Klabböle, över Notvarpsbron och tillbaka på älvens norra sida via Baggböle. Den här gången avrundades turen med löpning hem till stugan i Sillviken. 32km. Löparöl på Tonka. 41337 Session Pale Ale från Bryggverket. Fin beska. Trevlig blandning av exotisk frukt och norrländsk tallskog. Perfekt inför de avslutande 15 kilometerna till kvällsdoppet i Sillviken.

Jag kommer ihåg när jag fick mina först gymnastikskor. Det var en stor dag. Ett par Lejon. Blå med vita och röda detaljer. Kardborre. Vår eller möjligen försommar. I Västerbotten är det i princip ingen skillnad. Jag var 5 år gammal. Min lillebror fick likadana skor och jag har en bestämd känsla av att även han kommer ihåg det som en stor dag trots att han rimligen inte kan minnas det eftersom han skulle fylla 3 år senare under sommaren. Kanske bedrar minnet mig. Kanske var det min bästa vän Niklas som fick likadana skor. 

Hur som helst. Jag kommer ihåg hur stolt jag var. Jag kommer ihåg glädjen. Jag kommer ihåg hur snabb jag kände mig. Hur jag susade fram över gräsmattorna på Kulgränd, flög nedför den lilla bergsknallen på baksidan av husen, kilade fram mellan träden i den lilla skogsdungen och rusade upp för rutschkana i lekparken. Så snabb som jag var då har jag nog aldrig varit senare i livet.

Jag är ingen stor vän av prylar. Att köpa nya saker skänker mig ingen större glädje. Jag uppskattar saker av bra kvalitet som håller länge. I regel använder jag  mina saker tills de är mer eller mindre obrukbara. Kanske är jag också lite snål mot mig själv.  Kanske är det en image. Hur som helst så bidrar alla dessa saker till min lite luggslitna träningsekipering och det är fler än bara min fru som hånar mig för min lodiga löparlook. Det är med ett visst mått av sorg och vemod som jag nu kan konstatera att ännu ett par löparskor gått ur tiden. En kär vän som blivit obrukbar och nu kommer att förpassas till den ändlösa raden av framtida målarskor. 

Sista turen med ett par välanvända Adidaspjux avrundas med grav/löparöl på Restaurang Bloco. Mikkeller Visions. En lite för lätt lager för min smak men riktigt trevig en varm sommardag. Nu gäller det att samla kraft till inköp av nya skor.

För mig är en lång och utmattande löprunda den bästa problemlösaren. När jag har något som bekymrar mig och behöver tid att grubbla ger jag mig ut på en löprunda. Ansträngningen gör mig klarsynt och utmattningen får problemen att krympa. I regel känns det alltid bättre när jag kommer hem efter en joggingtur. Att springa till och från jobbet medför dessutom att jag nästan aldrig tar med mig familjeproblem till jobbet och arbetsrelaterade problem hem. Eventuella funderingar och bekymmer avverkar jag under löpturen till eller från hemmet. Bäst förutsättningar för grubbleri och problemlösning tycker jag att man får vid landsvägslöpning. De monotona tuggandet i väggrenen och långa raksträckor ger utmärkta förutsättningar för grubbleri och problemlösning. 

Om jag har riktigt tur dyker bekymren upp när vi bor i svärmors sommarstuga vid Indalsälven. Här finns det utmärkta förutsättningar för landsvägslöpning. Här går det att drömma sig bort i vackra vyer. När tröttheten tar över är det lätt att skala ner landsvägslöpningen till ett meditativt tillstånd av enformigt upprepande. Kurva för kurva. Lyktstolpe för lyktstolpe. Sträck för sträck. Steg för steg. Trötthet blir till tomhet. Tomhet blir till klarhet.

Förra veckan bodde vi några dagar i sommarstugan. Jag kan inte påstå att jag hade några särskilda bekymmer men bekymmersfri landsvägslöpning är trots allt bättre än bekymmersam landsvägslöpning. Istället för att grubbla och lösa problem kunde jag ägna mig åt att planera sommarens löprundor. Jag har länge drömt om att springa hela Indalsleden (väg 86) genom Medelpad (från länsgränsen i Ragunda och ner till kusten i Bergeforsen). Söndagen den 20/6 fick jag chansen till en liten aptitretare som stärkte min önskan om att springa hela sträckan senare i sommar. På förmiddagen åkte vi på en liten familjeutflykt till Vättaberget i Liden. Efter utflykten sprang jag hem till stugan i Indal. Under eftermiddagen fick vår äldsta son besök av en kompis och eftersom det då saknades en plats i bilen på vägen hem erbjöd jag mig ödmjukt att springa till Sundsvall. Ibland har man tur. Riktigt tur. Efter 50 kilometers löpning mötte familjen mig på Restaurang Bloco. Löparöl och glass. Snubel Juice från To Öl. En förträfflig Session IPA. Mycket uppfriskande i sommarvärmen.

Ibland är jag sugen på en snabb runda i lättsprungen terräng. I Sundsvall kan det emellertid vara en utmaning att hitta en flack runda för en lätt och snabb löprunda. Den kuperade geografin gör att det allt som oftast blir turer som går mycket i vertikal riktning. För en horisontel tur tar jag mig antingen till Sidsjön och ligger och tuggar kilometrar runt sjön eller så stretar jag mig fram längs med Selångersån. Till och från tar jag bilen till Alnö och trixar mig runt längs med småvägarna i norra änden av ön. Någon gång per år då jag önskar mig en längre runda brukar jag ta en sväng runt hela ön. Så här i sommartider brukar vi åka och bada på njurundakusten och då brukar jag ta tillfället i akt och fjäska till mig några mils flack löpning längs med kusten. Antingen springer jag till badet, från badet eller i bästa fall både fram och tillbaka. 

Ett populärt utflyktsmål så här tidigt på sommaren är Dykets badplats. En mysig liten badsjö mellan Kvissleby och Juniskär. Här blir det snabbt varmt i vattnet och pojkarna älskar att hoppa från bryggan och trampolinerna. De senaste två veckorna har jag avverkat åtskilliga mil mellan Dyket och Sundsvall. Att springa till eller från Sundsvall längs med strandleden mellan Kvissleby och Sundsvall är ett fint tillfälle för flack och snabb löpning. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att njuta av lite Norrländsk industriromantik. På vägen från Kvissleby passerar man ett flertal aktiva eller nedlagda industrier. Nyviks Sågverk, Klampenborgs Såverk, Svartviks Sågverk, Stockviksverket (till en början ett sågverk som omvandlades till kemek industri av AkzoNobel och numera Neuron), Kubal Aluminium, Ortvikens pappersbruk (nedlagt och under omvandling till pappersmassafabrik samt återvinning av textilfibrer). För många dystra miljöer men för en byggnadsfantast som mig finna tillfällen att njuta av maffiga tegelfasader och höga skorstenar. Dessutom passerar man åtminstone tre mycket fina sandstränder. Heta dagar passar det bra att ett svalkande dopp i Bredsand eller Fläsian på vägen hem.

Löparöl på Invito. LoLa från Brutal Brewing. Trevig och enkel lager.