För mig är en lång och utmattande löprunda den bästa problemlösaren. När jag har något som bekymrar mig och behöver tid att grubbla ger jag mig ut på en löprunda. Ansträngningen gör mig klarsynt och utmattningen får problemen att krympa. I regel känns det alltid bättre när jag kommer hem efter en joggingtur. Att springa till och från jobbet medför dessutom att jag nästan aldrig tar med mig familjeproblem till jobbet och arbetsrelaterade problem hem. Eventuella funderingar och bekymmer avverkar jag under löpturen till eller från hemmet. Bäst förutsättningar för grubbleri och problemlösning tycker jag att man får vid landsvägslöpning. De monotona tuggandet i väggrenen och långa raksträckor ger utmärkta förutsättningar för grubbleri och problemlösning.
Om jag har riktigt tur dyker bekymren upp när vi bor i svärmors sommarstuga vid Indalsälven. Här finns det utmärkta förutsättningar för landsvägslöpning. Här går det att drömma sig bort i vackra vyer. När tröttheten tar över är det lätt att skala ner landsvägslöpningen till ett meditativt tillstånd av enformigt upprepande. Kurva för kurva. Lyktstolpe för lyktstolpe. Sträck för sträck. Steg för steg. Trötthet blir till tomhet. Tomhet blir till klarhet.
Förra veckan bodde vi några dagar i sommarstugan. Jag kan inte påstå att jag hade några särskilda bekymmer men bekymmersfri landsvägslöpning är trots allt bättre än bekymmersam landsvägslöpning. Istället för att grubbla och lösa problem kunde jag ägna mig åt att planera sommarens löprundor. Jag har länge drömt om att springa hela Indalsleden (väg 86) genom Medelpad (från länsgränsen i Ragunda och ner till kusten i Bergeforsen). Söndagen den 20/6 fick jag chansen till en liten aptitretare som stärkte min önskan om att springa hela sträckan senare i sommar. På förmiddagen åkte vi på en liten familjeutflykt till Vättaberget i Liden. Efter utflykten sprang jag hem till stugan i Indal. Under eftermiddagen fick vår äldsta son besök av en kompis och eftersom det då saknades en plats i bilen på vägen hem erbjöd jag mig ödmjukt att springa till Sundsvall. Ibland har man tur. Riktigt tur. Efter 50 kilometers löpning mötte familjen mig på Restaurang Bloco. Löparöl och glass. Snubel Juice från To Öl. En förträfflig Session IPA. Mycket uppfriskande i sommarvärmen.
