Kategori: Uncategorized (sida 8 av 14)

Vissas dagar har man lite extra tur. Den här lördagen började med att jag fick springa och lämna äldsta sonen hos en klasskamrat. Eftersom jag ändå var på språng tyckte min fru att jag jag lika gärna kunde avverka dagens löprunda. Med ett sånt mandat i ryggen är det lätt att det blir en lite längre runda. Idag blev det en behaglig sväng runt Skönsbergs, Ortviken, Bydalen, Norra Berget och in i Selångersdalen. 27 km blandad vårlöpning. I huvudsak stig, elljusspår och cykelväg men med kortare inslag av landsvägslöpning. Sundsvall har ett fantastisk utbud av trail och spårlöpning. De sista etapperna över Norra Berget och i Selångersdalen bjöd på långsträckta och vårspirande vyer kantade av Tussilago, Vitsippor och Skilla. Ljuvligt.

Den senaste tiden har jag försökt övertyga ett antal kollegor och bekanta om förträffligheten med alkoholsvag öl. Som ett led i projektet har jag utlovat en liten ölprovning i det gröna. Ett utmärkt skäl att besöka mitt favoritställe för inköp av alkoholfri öl, lättöl och folköl. Efter lördagslunchen föreslog jag således att hela familjen skulle ta sig en cykel- och löpvagnstur till Noicy Bastard Brewing Company och njuta av en öl i eftermiddagssolen. I samband med besöket skulle jag också kunna inventera det nyinkomna utbudet och köpa lite öl till mitt lilla evenemang. Glädjande nog var hela familjen entusiastiska inför mitt förslag. Klockan 13 kunde hela familjen för första gången tuffa iväg på en löp- och cykelrunda. Mycket mysigt att skumpa fram och småprata i vårsolen. Förhoppningsvis kan hustruns nya elcykel leda till fler familjeturer framöver. Lillis gjorde sitt bästa för att stärka självförtroendet. – Mamma du är ju riktigt snabb!

Efter att ha fyllt löpvagnen med spännande lätt- och folköl satte vi oss ner och njöt i eftermiddagssolen. Idag blev det öl från Västkusten. Sveriges fram eller baksida. En inställnings- eller uppväxtfråga. Hur som helst så finns det en hel del spännande hantverksöl i området. Poppels Red Ale till mig och Sombrino 3,5 till hustrun. Poppels var som vanligt ett tryggt alternativ. En välsvarvad och balanserad Red Ale med fin malt och humlebeska. Inslag av knäckebröd och karamell. Perfekt till husmanskost och som löparöl. Jag har fått kämpa en bra stund för att komma överens med suröl. Men trägen vinner. Här har vi en av mina favoriter i folkölsformat. Till min stora lycka föll den även hustrun i smaken. I vanliga fall är hon en smula avogt inställd till öl men till skillnad från mig så föll hon platt för suröl. Sombrino 3,5 från Göteborgsbaserade Duckpond Brewing är en utmärkt Berliner Weisse. Svalkande, mycket syrlig och pumpad med passionsfrukt. Jag fick lov att komplettera inköpet med ett par Sombrino 3,5 till varma altankvällar.

Vår löpvagn är förmodligen den bästa present jag någonsin har fått. De senaste åtta åren har den varit en trogen följeslagare. En vän som hjälpt oss i ur och skur. Den har skänkt mig och pojkarna åtskilliga timmar (och mil) av glädje och min fru en hel del egentid. Jag älskar att dra runt med grabbarna i vagnen. Under sommaren kan vi dra runt planlöst hela dagar. En sväng till Nackstabadet på förmiddagen. Efter några timmars bad tar vi returen hem hem och äter lunch. Därefter drar vi vidare och spelar fotboll eller kilar upp till lekparken på Norra Berget. När vi blir glassugna springer vi ner till Berg och Hjort i centrum eller Skönsberg. På vägen hem passerar vi förmodligen någon lämplig pub så att pojkarna får något läskande och pappa en löparöl. Inte sällan behöver vi kompletteringshandla till middagen och då blir det en ytterligare sväng via ICA. Om det är fint väder kanske vi avrundar dagen med en tur till Sidsjön eller Bredsand och tar ett kvällsdopp.

En löpväg är otroligt användbar. Det finns nästan ingen vardagstransport som inte går att lösa med en löpvagn. Till det helt uppenbar användningsområdena räknas naturligtvis löpträning och transport till och från skola, förskola, träning, biblioteksbesök, bad etc. För den entusiastiske har det visat sig att den går att använda vid storhandling, transport till och från slalombacken, hämtning av möbler på IKEA, transports av kvarglömt cykel, löpning upp och ner för slalombacke.

Söndagen den 25/4 hade jag förmånen att dra runt med junior i löpvagnen en hel eftermiddag. Redan efter lunch rullade vi iväg till Kubens konstgräsplan och tränade fotboll. Efter fotbollen drog vi iväg på en lång och lite småkall eftermiddagstur. 26km. Eftersom junior var lite kall och pappa lite törstig så passade vi på att värma oss och fylla på vätskedepåerna på Restaurang Bloco. Juice och löparöl. Enligt en säker källa skulle det finnas ett par lådor med nybrygd öl från Noicy Bastard Brewing Company på Bloco. Mycket riktigt. Jag blev först att sprätta en öl ur en av de två nylevererade lådorna. Den här gången blev det en snabbkyld The Alien. En West Coast IPA sprängfylld av tropiska smaker. Mycket trevlig. Vi avslutade med en runda till ICA och handlade inför den kommande veckan (se bilden ovan – en välfylld löpvagn, 2 fyllda ryggsäckar, en fotboll (som inte synd) och toapapper på taket).

En återkommande barndomshändelse av stor betydelse var den dag då vi fick ta fram cyklarna. Förmodligen var det vårens viktigaste dag. Möjligen i konkurrens med den dag då Bräntebergets grusplan var torr nog för fotbollsträning. I allmänhet inföll den här dagen någon gång i april. Inte sällan i anslutning till min födelsedag eller när vi kom hem efter vår påsklovsresa. Jag misstänker att det fanns ett konsensusbeslut i kvarteret om vilken dag cyklarna fick komma fram ur sina vintergömmor. Vägarna hade torkat upp men var fortfarande grusiga och snön låg kvar i drivor i väggrenen. Kvarterets barn drog runt i horder på sina cyklar. Jag minns den ystra glädjen. Fartkänslan. De frusna fingrarna. Paniken när däcken gled i grusiga kurvor. Det krampaktiga greppet i cykelstyret. Smärtan i handflatorna när hastigheten varit för hög i tvär kurva. Svedan när smuts och smågrus skulle gnuggas bort i handfatet. Hela kvällarna trampade vi runt villakvarteren i full kareta.

Det var inte särskilt svårt att känna igen sig i pojkarnas spattiga glädje när vi bar upp cyklarna ur källaren. Storis tjöt och svängdes vilt med sina gängliga extremiteter. Lillis krigsdansade sig uppför trappan. Det var inte lika lätt att övertala dem att komma in när kvällen led mot sitt slut. Redan den första veckan hann vi med ett par längre cykel- och löpvagnsrundor. Föregående lördag cyklade båda pojkarna en bra bit på förmiddagen. Efter lunch var junior trött i benen och eftermiddagsturen tillbringade han i löpvagnen samtidigt som storis tappert trampade på ytterligare 23 km (totalt 31km). Snart är det dax att komplettera cykelparken med en racer till honom.

Efter en intensiv cykeldag fick pojkarna välja middagsmat. Pizza. Vi svängde ner till Restaurang Basta och beställde tre Margarita och en Nutellapizza för avhämtning. I väntan på pizzorna unnade vi oss lite vätskerättning. Läsk till pojkarna och löparöl till pappa. AMA Bionda från Italienska Birra Amarcord. Fyllig och god. Passar bra till pizza men lite väl söt efter en längre löprunda. Junior passade på att knapra på en pizzaslice redan i löpvagnen på hemvägen. Efter middagen somnade vi alla tre i soffan och det så högt eftertraktade lördagsgodiset fick vi ta på söndag.

När det dyker upp en ljummen vårkväll i april är det nästan omöjligt för mig att motstå suget att ge mig ut på en extra löprunda. Redan vid middagsbordet börjar lusten att krypa sig på och i lekparken senare på kvällen mullrar löplusten i benen. När kvällsbestyren är avklarade och familjen varvar ner med kvällsläsning passar jag på att ge mig ut på min efterlängtade runda. April 2021 har bjudit på ovanligt många fina kvällsturer.

Skymningslöpning en ljummen vårkväll är synnerligen en behaglig upplevelse. En lisa för själen. Dammet som rivits upp under dagen har fallit till marken och luften är klar och fylld av tidiga vårdofter. Fuktig jord och murkna växtdelar. Himlen rosa-orange-gul-blekblå-klarblå. Kontrasterna knivskarpa. Trädens kala grenverk vecklar ut sig som svarta tentakler i motljuset. Ljudbilden behaglig. Dämpat fågelkvitter. Avlägset brus från motorvägen. Spridda rop från en närbelägen fotbollsplan.

En snabb löparöl precis innan stängning på Restaurang APA. Dream Snack från Värmländska Ten Hands Brewing. En välgjord pale ale med riktigt mycket tropisk frukt. Perfekt en ljummen vårkväll.

Våren är verkligen kontrasternas årstid. Lynnig. Löftesrik och förrädisk. Snabbt skiftande väder och tydliga geografiska skillnader. Longitud, latitud, altitud, oavsett i vilken riktning man rör sig är det påfallande stora skillnader i vårens framryckning. I det lokala perspektivet är det i första hand altitud som avgör i vilken utsträckning vintern har klamrat sig kvar i landskapet. Aprillöpning i den högre terrängen är ofta förenat med snö och blöta stigar. Att klara sig torrskodd genom en skogstur i april är synnerligen ovanligt och sannolikt förenat med en lögn av något slag. Stads- och landsvägslöpning är tvärtom ofta torr, dammig och försiktigt grönskande. Oavsett terräng bör man förbereda sig på omväxlande väder. Inte sällan kan man ge sig ut i behagligt solsken och återvända i snålblåst och snöfall. Åtminstone om man bor i Sundsvall.

Efter ett år av intensivt arbete har jag under våren lyckats klämma in några extra lediga dagar. Fredag den 16/4 kunde unna mig två längre löprundor. En förmiddagstur i ensamhet och strålande solsken på snöiga stigar över Södra Berget, Fågelberget och Klissberget. En eftermiddagstur i dammande och grönskande stadsmiljö med lillis i löpvagn och storis på cykeln. Totalt 43 km underbar och kontrastrik vårlöpning.

Det är riktigt lyxigt att kunna svalka sig med en lättöl på toppen av skogens högst berg efter 18 kilometers snöig traillöpning. När det dessutom är kav lugnt, strålande solsken och bara fågelsången som stör tystnaden är det lätt att dröja sig kvar och pusta ut en extra stund innan man tar sig ann färden utför. Om ni någon gång besöker Sundsvall under hösten eller våren kan jag varmt rekommendera en promenad till Klissbergsstugan. Stugan är öppen söndagar under oktober till mars.

Våren är en bedräglig årstid. Variationerna vid rörelser i longitud och latitud kan ibland vara en smula schizofrena. Jag har fortfarande svårt att skaka av mig känslan av besvikelse varje gång det snöar i april. Minnen och känslor från barndomens påsklovsresor till fjällen och Stockholm väcks till liv i mikroformat när jag rör mig upp och ner i Sundsvall. Det var naturligtvis ljuvligt att hasa runt på skidor i vårvarm fjällterräng men den torra glädjen av bar asfalt vid hemkomsten var än ljuvligare. Efter ett påsklov hos kusinerna på Ekerö, där vi ofta åtminstone en av dagarna sprang omkring i bara och t-shirt shorts på gräsmattan utanför huset, var hemkomsten till Holmsund ofta förenat med en och kylslagen besvikelse.

Efter en vårfin eftermiddagsrunda bestämde sig tre grabbar med spirande sommarkänsla i kroppen att fira med årets första glassbarsbesök. Vi kilade förbi Restaurang Berg och Hjort och beställa 3 glassar, 2 vatten och en löparöl. Syster VE.R.A från Bröderna Bommen Bryggeri. Ett värdigt avslut på en strålande vårdag. I April är tyvärr bakslagen aldrig långt borta. För den moderna människan inte längre än en ett par tryck och svepningar på telefonen. SMHI-appen braskande om smolk i glädjebägaren. Risk för kyla och snöfall redan i slutet av kommande vecka.