En återkommande barndomshändelse av stor betydelse var den dag då vi fick ta fram cyklarna. Förmodligen var det vårens viktigaste dag. Möjligen i konkurrens med den dag då Bräntebergets grusplan var torr nog för fotbollsträning. I allmänhet inföll den här dagen någon gång i april. Inte sällan i anslutning till min födelsedag eller när vi kom hem efter vår påsklovsresa. Jag misstänker att det fanns ett konsensusbeslut i kvarteret om vilken dag cyklarna fick komma fram ur sina vintergömmor. Vägarna hade torkat upp men var fortfarande grusiga och snön låg kvar i drivor i väggrenen. Kvarterets barn drog runt i horder på sina cyklar. Jag minns den ystra glädjen. Fartkänslan. De frusna fingrarna. Paniken när däcken gled i grusiga kurvor. Det krampaktiga greppet i cykelstyret. Smärtan i handflatorna när hastigheten varit för hög i tvär kurva. Svedan när smuts och smågrus skulle gnuggas bort i handfatet. Hela kvällarna trampade vi runt villakvarteren i full kareta.
Det var inte särskilt svårt att känna igen sig i pojkarnas spattiga glädje när vi bar upp cyklarna ur källaren. Storis tjöt och svängdes vilt med sina gängliga extremiteter. Lillis krigsdansade sig uppför trappan. Det var inte lika lätt att övertala dem att komma in när kvällen led mot sitt slut. Redan den första veckan hann vi med ett par längre cykel- och löpvagnsrundor. Föregående lördag cyklade båda pojkarna en bra bit på förmiddagen. Efter lunch var junior trött i benen och eftermiddagsturen tillbringade han i löpvagnen samtidigt som storis tappert trampade på ytterligare 23 km (totalt 31km). Snart är det dax att komplettera cykelparken med en racer till honom.
Efter en intensiv cykeldag fick pojkarna välja middagsmat. Pizza. Vi svängde ner till Restaurang Basta och beställde tre Margarita och en Nutellapizza för avhämtning. I väntan på pizzorna unnade vi oss lite vätskerättning. Läsk till pojkarna och löparöl till pappa. AMA Bionda från Italienska Birra Amarcord. Fyllig och god. Passar bra till pizza men lite väl söt efter en längre löprunda. Junior passade på att knapra på en pizzaslice redan i löpvagnen på hemvägen. Efter middagen somnade vi alla tre i soffan och det så högt eftertraktade lördagsgodiset fick vi ta på söndag.
