Kategori: Uncategorized (sida 9 av 14)

Här följer en kort redogörelse av årets snabbaste löparöl. Under påsklovet sista dagar hade jag förmånen att återigen få åka upp till Åre. Jag jobbade på fredagen men hade planerat att sluta efter lunch och ta tåget från Sundsvall tidigt på eftermiddagen. Skidutrustningen hade fått åka bil redan dagen innan så på vägen hem från jobbet behövde jag bara hämta upp en väska med lite kläder och toalettartiklar. Min vana trogen hade jag dock inte packat kvällen innan utan tänkte att jag hade god tid att ordna det när jag kom hem från jobbet. Många skulle säkert säga att det är en smula naivt att tänka att det skall finnas utrymme att packa mellan jobb och avresa när man slutar efter lunch och tåget går klockan 14.05. Särskilt om man springer fram och tillbaka från jobbet. Nåväl, så fungerar min patologiska tidsoptimism.

Jag steg upp tidigt och kunde springa en extra runda på vägen till jobbet. 11km vacker vårlöpning. När arbetsdagen började uppstod ett par problem. På grund av sjukdom i arbetskollegiet blev det planerade administrativa arbetet kompletterat med två kliniska arbetsuppgifter.  Efter kaffe i farten och utebliven lunch kunde jag kasta mig hemåt kl 13.25. Jag hittade en tvåbitars KitKat bland påskgodiset i fikarummet och slängde ner den i löpryggsäcken som färdkost på tåget.  Uppskattningsvis 13.40 låste jag upp dörren hemma och rafsade ihop lite kläder, en tandborste och deodorant. Att duscha och byta om var uppenbarligen inget allternativ utan jag joggade ner till järnvägsstationen och kunde med andan i halsen klättra upp i tågsätet. Medpassagerarna betraktade mig möjligen med en viss skepsis. Själv konstaterade jag glatt att jag faktiskt var i ganska god tid. 14.01. Jag hann ju till och med unna mig lite frisk luft på perrongen innan tåget tuffade iväg från stationen. Kanske är det inte är så konstigt att min fru (och ett antal bekanta) irriterar sig över min obotliga tidsoptimism.  

Tågresan till Åre slingrar sig fram i Ljungandalen och bland de jämtländska sjöarna. Det är en långsam men vacker resa. Perfekt för dagdrömmar och läsning. Nu för tiden är det ganska ovanligt att få sitta ner med sina egna tankar eller en god bok. Den största delen av egentiden spenderar jag ju också i träningskläder och löparskor. 

När tåget anlände till Åre hade jag fått uppgift att ta en taxi till lägenheten. Jag kunde dock inte låta bli att jogga upp till lägenheten och ta ett supersnabbt pit stop på Fjällpuben och svänga i mig en löparöl (sorry grabbar jag hoppas ni förlåter mig). Totalt under dagen blev det 18,5 kilometers löpning. Den sista etappen var klart kortast. Två kilometer med avbrott och löparöl efter 200 meter.      

Community Beer IPA från Åre Bryggcompagni. Vackert gulgrumlig men lite tunn. Jag önskar att jag tagit en Lekatt även vid det här besöket på Fjällpuben. 

Resten av tiden kantades av fantastisk skidåkning i varierande men mestadels strålande väder. 

När jag packade upp rena underkläder ur löpryggsäcken på måndag hittade jag en orörd KitKat. Den la jag tillbaka i påskägget i fikarummet. Godis har aldrig varit min grej.   

De sista vårvinterrundorna för året blev också några av de finaste. Efter en vecka med flera vårfina vardagskvällsturer i Sundsvall åkte vi upp till Umeå och besökte mina föräldrar. Det är märkligt vilken skillnad 26mil kan göra för vårkänslorna. Trots att jag har växt upp i Umeå och under åtskilliga år har åkt fram och tillbaka mellan Götaland – Norrland och Medelpad – Västerbotten förvånas jag fortfarande av årstidsdifferensen. Vi åkte från Sundsvall med fjäderlätt vårkänsla i kroppen och anlände till Umeå med en kylig känsla av vinter. Lyckligtvis var det bara ankomstkvällen som bjöd på gråvädersstämning och snöblask. Redan den första morgonen gick det att ge sig ut på en strålande fin vårvinterrunda på isen i Sillviken. Att tassa runt på sjö- och havsisar i strålande marssol är bland det ljuvligaste Norrland har att erbjuda. Trots att det bitvis kan vara lite ojämnt, mjukt och fotledskrävande är lätt att låta benen rulla och kilometrarna ticka på när solen gnistrar i bländvit snö och isblått havsvatten.

Runda nummer två under besöket hos mina föräldrar gick från isen i Sillviken via Tavelfjärden till Nydalasjön och vidare in till Umeå. Inledningsvis en solig och fin naturrunda som avslutades i regnig stadsmiljön. De sista kilometrarnas klaffsande i leran på strandpromenaden längs med Umeälven kompenserades av den vackra och isiga inledningen samt en välförtjänt löparöl på Bodegan. 28km riktigt aprilväderlöpning får betraktas som ett värdigt slut på vårvintersäsongen.

Löparöl på Bodegan i Umeå. Landsort Lager från Nynäshamns Ångbryggeri. Rågbröd, stall och citrus. En personlig favorit när det serveras husmanskost. Mycket god. Bedrövlig bild som får tillskrivas en löparimmig lins.

Några få dagar per år är lusten att ge sig ut på en löprunda förvånansvärt liten. En gråmulen lördag i mars kan vara en sådan dag. Plusminus noll grader. Fuktigt och rått. Menlöst. Hela familjen släpar sig trött omkring i huset. Tanken på att skippa löprundan och istället stanna inomhus med en god bok kittlar latmasken. Som vanligt håller det dock inte hela dagen. Under eftermiddagen växer ett diffust psykiskt och fysiskt obehag i kroppen. Svårfångad irritation och kliande rastlöshet skaver i själen. Suget efter en löprunda eskalerar. Vanligtvis inser jag själv att det behövs en löprunda för att rädda kvällen men relativt ofta är det min fru eller mina barn som förekommer mig och påpekar att jag bör ge mig ut på en löprunda för att bättra på humöret.

När jag väl gav mig ut den här lördagseftermiddagen var det med intention om en kort stadsrunda för att vädra ut obehag och rastlöshet. Slasket på gatorna fick mig emellertid att byta spår och istället påbörja klättringen upp mot Södra Berget. Stigarna och skidspåren var fortfarande snötäckta och mjuka så det blev en slitsam övning. I krysset Södra Berget – Fågelberget hände det som så ofta händer under mina löprundor. Jag kunde inte låta bli att ta den längre rundan via Fågelberget. På vägen upp mot toppen avtog regnet. Himlen blev efterhand allt ljusare och strax nedom Fågelbergsstugan var gråvädret ersatt av ett mjölkvitt och trolskt vinterlandskap. Den fortsatta löpturen blev rena rama katarsis för en smågrinig gubbe. Drömsk, sugande och suggestiv vårlöpning drev mig vidare förbi Sidsjön och upp till Orrberget. På vägen ner återkom gråvädret med byig vind och snöblandat regn. Sinnesstämningen var dock ljus och lätt. En i tilltänkt kort runda slutade på 26km.

Med tunga ben och utvädrat men lätt sinnesstämning smet jag in på Restaurang Bloco och tog en löparöl. Birra Poretti. Italiensk lager. Enkelt, kallt och gott.

Söndagslöpning med vårkänslor. Under en helg fylld av arbete kan det vara befriande att efter förmiddagsslitet ge sig ut på en tur i närområdet. Efter att ha jobbat ganska intensivt under fredag och lördag fanns det lite utrymme för löpning under söndagen 21/3. Utomhus var det strålande sol. Barmark i centrum men fortfarande snöigt och fint på Norra Berget. Att hovra runt i kvarteren, på cykelvägarna och stigarna kring Norra Berget har blivit en populär aktivitet under mina arbetshelger. Att stanna till och ta en alkoholfri löparöl på Restaurang Grankotten ger en känsla av ledighet under arbetspasset.

Löparöl på Restaurang Grankotten. N.A.P.A från Sigtuna Brygghus. Mild malt, tydlig beska, medelhavsfrukt och tallkåda. En mycket bra alkoholfri pale ale.

Innan flytten till Sundsvall var Åre en vit fläck på kartan för mig. För en västerbottning är Jämtlands- och Härjedalsfjällen inget naturligt resmål. För skidåkning och fjälläventyr åker vi till Lappland. Efter flera vintrar söder om Dalävlen med barmark och snöglopp var suget efter lättillgängliga fjälläventyr stort. Omedelbart efter att flyttlaset landat i Sundsvall började jag att utforska fjällen i Härjedalen och Jämtland. De senaste åren har vi under hösten, vintern och sommaren regelbundet rest till Årefjällen. Under sportlovet hade vi återigen förmånen att spendera några dagar i Åre. Hit åker vi för skidåkningen, friluftslivet, restaurangutbudet och fjällöpningen.  Jag har sprungit åtskilliga mil i Årefjällen. Tyvärr är vintern inte den bästa tiden för löpning i Åre. De i vanliga fall stora utbudet av löpstigar är klart begränsat vintertid. Har man tur är det varmt dagtid och kyligt nattetid och då kan det gå att tassa runt på på fast och fin skarsnö tidigt på morgonen. Vanligtvis får man dock nöja sig med löpning i skoterspår, på upptrampade leder eller i väggrenen. 

Möjligheterna till öllöpning är dock utmärkta oberoende av årstid. Den här gången bodde vi i centrala Åre och då är det lätt att tassa ut på en eftermiddags- eller kvällstur som avrundas med en löparöl. För familjen passar det ofta bäst om jag jag springer hem från backen. Våra barn tycker om att åka i Ullådalen, Rödkullen eller Björnen och då passar det utmärkt att springa hem till byn efter skidåkningen. De innebär dock löpning i väggrenen. Det kanske inte är den mest inspirerande turen men eftersom det är lätt att slinka in och ta en löparöl på vägen är det acceptabelt. De fina löprundorna under den här veckan gick av stapeln tidigt på morgonen då jag kunde smita iväg med bilen och springa i skogen kring Fråötjärn och Ullådalen.  

Skidåkningen och restaurangutbudet i Åre är med nordiska mått mätt oslagbart. Under den här resan hann jag unna mig tre stycken öllöpningar med förfriskning på Åre Ölcafé och Fjällpuben.

Löparöl på fjällpuben. Lekätt Grissete från Åre Bryggkompani. En ljuvlig upplevelse. Som ärkekonservativ teälskare uppskattar jag den diskreta touchen av bergamot.