Kategori: Uncategorized (sida 10 av 14)

Årets första löparöl utomhus blev inte riktigt den mysiga och behagliga upplevelse jag hade föreställt mig. Lördagen den 6/3 tog jag med mig yngsta sonen på en eftermiddagstur i löpvagnen. Det tarvades en stunds motiverande för att få honom att klättra upp i löpvagnen när han förstod att det var snöblandat regn och nollgradigt utomhus. Med försäkran om ett stopp för inköp av bakelser till kvällsmys gick det dock att genomföra. Vi halkade runt i snögloppet i 45 minuter. Det får nog beskrivas som en av det mindre njutningsfulla löprundorna så här långt under 2021. Kallt, blött, djävligt och karaktärsstärkande. Som av en slump råkade vi på vägen passera Noicy Bastards Brewing Companys lokal på Skönsmon. Jag anhöll om tillstånd för en kort visit och fick positivt bifall under förutsättning att även junior kunde få något att dricka (lyckligtvis brukar det alltid finnas smoothie för de små gästerna). Vi blev en smula förvånade när det visade sig att det fanns barbord uppställda utomhus. Det visade sig att man under helgen inte hade någon servering inomhus på grund alrenovering av puben och bryggeriet. Således fick vi årets första uteserveringslöparöl och smoothie. Stående, småkyligt och blött istället för sittande, varmt och soligt. Inte det jag drömt om men likväl gott. The Incredible Holk från Göteborgsbaserade Morgondagens Bryggeri. En god, fruktig och uppfriskande New England Session IPA. Utmärkt löparöl.

I coronatider får man glädja sig åt de små äventyren. I stället för en planerad vårresa till Europa blev det ett kraftigt bantat och lokalt äventyr. Lyckligtvis har våra barn tämligen anspråkslösa förväntningar. Sista helgen i februari överraskade vi pojkarna och tog bilen fem mil norrut till Härnösand. Tyvärr har pojkarna inte heller någon som helst tidsuppfattning. En knappt fem mil lång bilresa kan var minst lika plågsam som en tre till fyra timmar lång flygresa för två förväntansfulla pojkar. Samtidigt kan femton minuters frustrerat sökande efter ett anspråkslöst hotell vara lika spännande som vilket europeiskt storstadsäventyr som helst. Dessutom kan man räkna med att hamburgare och milkshake alltid fulländar upplevelsen. För oss vuxna var det naturligtvis inte riktigt samma upplevelse men eftersom jag är en tämligen simpel natur nöjer jag mig ofta med en löprunda och en öl. Under helgen i Härnösand fick jag utrymme för tre fina löprundor varav en avrundades med en löparöl.

Jag kan verkligen uppskatta en snabb kvällsrunda. Särskilt efter en resdag. Kort som lång. När familjen varvar ner i hotellrummet passar det bra att hoppa i löparkläderna och ge sig ut på en snabb runda. På fredagskvällen hann jag med en kort öllöpning. Under dagen hade det varigt soligt och varmt men lagom till kvällsrundan var det åter minusgrader och frostigt. Stjärnklart och friskt. Lite småhalt. Ljuvligt. Härnösand är en mysig småstad. Vackert belägen vid havet. En tjänstemannastad med stolta traditioner som tyvärr alltför ofta hamnar i skuggan av sin storebror i Söder. Härnösand har dessutom några riktigt spännande mikrobryggerier.

Löparöl på Restaurang APA i Härnösand. Havsbris från Lockeby Bryggeri utanför Härnösand. En utmärkt steamer. Fruktig smak med inslag av aprikos, honung och pomerans. Mörkt gulgrumling. En personlig favorit från ett av landets bästa mikrobryggerier.

Nu väntar en fin tid för norrlandslöpning. Vårvintern. Varma dagar och kyliga kvällar. Soldränkta vinterlandskap. Skarsnö och dropp från taken. Fågelkvitter. Talgoxe, Blåmes, Björktrast. Apelsin. Och bakslag med snö och slask. Det finns skäl att återkomma till vårvinterlöpning. Under helgen i Härnösand var det framför allt en morgontur runt delar av Härnön som stack ut lite extra med en minnesvärd vätskepaus vid Smitingens Havsbad. Kav lugnt och värmande sol.

Det är mycket som talar för att den här tisdagen kommer att etsa sig fast i pojkarnas minne. Jag var ledig på eftermiddagen och kunde hämta pojkarna tidigt. Löpturen hem gick i strålande sol och jag hade siktet inställt på en friluftsaktivitet men tvingades inledningsvis att retirera för tröttheten och hungern hos två skol- och förskolemöra gossar. Efter ett stärkande mellanmål bestående av ostfralla och semla på Stenstans konditori var förhandlingsläget bättre. Vi bestämde oss ganska raskt för att åka till slalombacken i Sidsjö. Pojkarna klättrade upp i löpvagnen och vi skyndade oss hem för att hämta pjäxor, hjälmar och skidor. Det är nu vi lägger grunden för minnen som förhoppningvis kommer att gnaga sig fast för lång tid framöver. När vi kom hem upptäckte vi nämligen att det var tomt i carporten.

– Uhh, grabbar. Mamma har bilen. Vi får nog åka slalom en annan dag.

Storm av besvikelse. Avgrundsvrål. Ilska. Tårar. Bittra ord. Du lovade. Man håller vad man lovar. Du ljuger. Du är världens sämsta pappa. Jag hade själv sett fram mot en eftermiddag i backen och resonerade snabbt med med mig själv.

– Ok. Vi tar löpvagnen.

Det var lite av en överslagshandling. Den ända som fick lida var dock jag själv. Pojkarna fick dra på sig skidkläder, pjäxor och hjälmar och klättra upp i löpvagnen. Skidorna höll dem i ett stadigt grepp. Jag stuvade ner mina skidkläder i ryggsäcken, mina pjäxor i botten på löpvagnen och mina skidor på toppen av ekipaget. Så bar det av. Förmodligen är det en av mina tyngre löpturer. Inte nog med att vagnen var ovanligt tung. Föret var tungt. Mjukt och spårigt.

Väl på plats blev det emellertid en strålande eftermiddag och kväll i backen. Efter flera timmar i slalombacken kändes det lite motigt att springa hem och ställa sig i köket. Eftersom pojkarna hade sköt sig exemplariskt erbjöd jag dem ett restaurangbesök. Efter en förvånansvärt kort överläggning slutade det med att vi fortsatte vår skidlöparrunda ner till Bastard Burgers och svepte i oss burgare, pommes, Festis och Löparöl. På vägen hem somnade båda pojkarna i löpvagnen. På något obegripligt vis lyckades dem hålla fast i skidorna trots en ordentligt skumpig tur hem.

Kvällens löparöl. Big City Bastard från Bronx Brewery. Lite tam och tunn men god till burgare. Idag hade dessutom vad som helst slunkit ner utan motstånd.

Efter flera veckor med löpning i sträng och ihållande kyla är det lätt att drömma om löpning på sydligare breddgrader. Under slutet av januari och större delen av februari har termometern envist legat under minus tio grader. Missförstå mig inte. Jag gillar vintern. Snön och kylan. Krispigheten och knarret. Möjligheterna den erbjuder i form av friluftsliv och lek. Den trivsamma känslan av att krypa in i värmen på en pub och ta en löparöl. I vanliga fall brukar vi under vintern och våren dock kunna unna oss ett par korta avbrott från vinterkylan och åka utomlands. Under den rådande Coronapandemin har det emellertid inte funnits några möjligheter till värmande avbrott. I begränsningens tider får vi leva på minnen av solvarma vinter och vårresor.

Den bleka Norrländska januari- och februarisolen är visserligen vacker men skänker minimalt med värme. När nosen, fingrarna och tårna är genomfrusna och skägget isigt kan saknaden av ett värmande löparäventyr emellanåt vara stor. Att slippa dra på sig lager på lager av kläder, handskar, mössa och istället bara hoppa i ett par shorts, en t-shirt och ett par snabba löparskor och ge sig ut på en löprunda är en fjäderlätt befrielse. Under vintern och våren 2019 blev det löpning i Spanien, Portugal, Italien, Serbien och England. I början av 2020 hann jag med en tur till Spanien och sväng till Tyskland innan coronapandemin slog till med full kraft mot Europa. Vintern och våren 2021 får vi spendera på hemmaplan. Jag inser att det låter bortklemat och banalt i kristider men jag saknar verkligen min sydeuropeiska vårlöparöl. Det är så otroligt trevligt att springande möta våren i Europa. Frihetskänslan av planlös löpning i okänd terräng. Lyckan av en löparöl på en solig uteservering.

Den konkreta begränsningen som pandemin innebär ger mig en klaustrofobisk känsla av ofullkomlighet och förstärker min längtan efter sol, värme och äventyr. Egentligen är det inte så mycket solen och värmen som jag saknar. Det är snarare avbrottet från vardagen, äventyret och känslan av frihet som jag saknar. Världen har blivit mindre i spåren av coronapandemin. Även i tanken. I tider av oro frodas konservativa värderingar. Rent konkret har naturligtvis gränser stängts och möjligheten till resor kraftigt begränsats. Samtidigt har inskränktheten och misstänksamheten ökat. Motsättningarna tilltagit och konfliktnivån eskalerat. Jag saknar vårt öppna och nyfikna Europa. Förhoppningsvis kan vi återgå till en viss normalitet efter en vår och sommar av vaccinationer.

I ölens underbara värld frodas dock nyfikenhet och framåtanda. I princip oberoende av var man befinner sig kan man räkna med att det finns ett litet mikrobryggeri att upptäcka. Den här löparölen är faktiskt från en resa till Sicilien hösten 2019. Moak från det Sicilianska bryggeriet Tari. En dubbel smaksatt med etiopiskt kaffe. Här serverat i ett Franskt ölglass. Ingen perfekt löparöl men god till en cannoli.

Jag är ingen stor vän av snöskotrar. I första hand tycker jag att de utgör ett störande inslag i miljön. Bullriga och illaluktande. Jag inser att det låter lite gubbigt men som den unga gubbe jag har blivit kan jag tillåta mig en smula gubbighet. Det finns dock en positiv följdverkan av snöskotrarnas framfart som grumlar min inställning och gör mig en aning ambivalent. Skoterspåren är fantastiska löpstigar. De ger en exklusiv möjlighet till löpning mitt ute i vinterlandskapet. Plötsligt får man tillgång till skog, myrar, sjöar och hav på ett helt unikt sätt. Ett sällsynt tillfälle att uppleva naturen ur ett helt nytt perspektiv. En liknande upplevelse får man ibland i samband med skidåkning på skarsnö eller vid en tur på långfärdsskridskor.

Vinterns hittills bästa löprunda. En kollega tipsade mig om löpning i skoterspåren utanför Klingsta. Minnet av soldränkta vårvinterdagar till fots eller på skidor längs med skoterspåren runt Holmsund fick mig att omedelbart börja planera helgens löpturer. På lördag var det fullspäckat schema. Kalas, fotboll, middagsgäster. Efter en kort morgonrunda lyckades jag på nåder klämma in ytterligare en tur mellan kalas och fotboll. Under söndagen såg det emellertid ut att finnas förutsättningar för en längre runda. Familjen var på väg till några bekanta så jag passade på att åka snålskjuts en bit men hoppade av i Klingsta. Därifrån gav jag mig ut i vinterterrängen. Det tog mig en stund att hitta fram till skoterspåren men efter lite trixande på vintriga byavägar hittade jag rätt. Jag hade siktet inställt på att ta mig upp till Svanängsstugan och njuta av utsikten. Jag har tidigare sprungit och skidat upp till Svanängsstugan från Sidsjön men nu attackerade jag målet från en annan riktning. Min vana trogen hade jag inte med mig någon karta utan förlitade mig på minnet av en tämligen summarisk kartgranskning från kvällen innan. Det blev ett långt och vintervackert irrande på fasta och fina skoterspår. Ett bra tag var jag vilse men efter lite hjälp med orienteringen av en korvgrillande skoterfamilj hittad jag rätt. Det finns inget som gör mig så hög som en löptur till toppen av ett berg. Färden hem blev något av en transportsträcka. Även om det är väldig fin landsvägslöpning mellan Klingsta och Sundsvall så var den delen av turen en aning blek i jämförelse med skoterspårsupplevelsen. Sammantaget fick jag ihop 28km strålande vacker vinterlöpning.

Eftersom familjen fortfarande var kvar hos våra bekanta passade jag på att ta en löparöl. På söndagar är utbudet i Sundsvall något begränsat. Restaurang APA är ett pålitligt alternativ med generösa öppettider. Löparölen för dagen. Brooklyn Lager. Nyanserad och maltig. En smula exotisk frukt blandat med sirapslimpa. Alltid god och en perfekt avrundning på söndagseftermiddagen.