Jag är ingen stor vän av snöskotrar. I första hand tycker jag att de utgör ett störande inslag i miljön. Bullriga och illaluktande. Jag inser att det låter lite gubbigt men som den unga gubbe jag har blivit kan jag tillåta mig en smula gubbighet. Det finns dock en positiv följdverkan av snöskotrarnas framfart som grumlar min inställning och gör mig en aning ambivalent. Skoterspåren är fantastiska löpstigar. De ger en exklusiv möjlighet till löpning mitt ute i vinterlandskapet. Plötsligt får man tillgång till skog, myrar, sjöar och hav på ett helt unikt sätt. Ett sällsynt tillfälle att uppleva naturen ur ett helt nytt perspektiv. En liknande upplevelse får man ibland i samband med skidåkning på skarsnö eller vid en tur på långfärdsskridskor.
Vinterns hittills bästa löprunda. En kollega tipsade mig om löpning i skoterspåren utanför Klingsta. Minnet av soldränkta vårvinterdagar till fots eller på skidor längs med skoterspåren runt Holmsund fick mig att omedelbart börja planera helgens löpturer. På lördag var det fullspäckat schema. Kalas, fotboll, middagsgäster. Efter en kort morgonrunda lyckades jag på nåder klämma in ytterligare en tur mellan kalas och fotboll. Under söndagen såg det emellertid ut att finnas förutsättningar för en längre runda. Familjen var på väg till några bekanta så jag passade på att åka snålskjuts en bit men hoppade av i Klingsta. Därifrån gav jag mig ut i vinterterrängen. Det tog mig en stund att hitta fram till skoterspåren men efter lite trixande på vintriga byavägar hittade jag rätt. Jag hade siktet inställt på att ta mig upp till Svanängsstugan och njuta av utsikten. Jag har tidigare sprungit och skidat upp till Svanängsstugan från Sidsjön men nu attackerade jag målet från en annan riktning. Min vana trogen hade jag inte med mig någon karta utan förlitade mig på minnet av en tämligen summarisk kartgranskning från kvällen innan. Det blev ett långt och vintervackert irrande på fasta och fina skoterspår. Ett bra tag var jag vilse men efter lite hjälp med orienteringen av en korvgrillande skoterfamilj hittad jag rätt. Det finns inget som gör mig så hög som en löptur till toppen av ett berg. Färden hem blev något av en transportsträcka. Även om det är väldig fin landsvägslöpning mellan Klingsta och Sundsvall så var den delen av turen en aning blek i jämförelse med skoterspårsupplevelsen. Sammantaget fick jag ihop 28km strålande vacker vinterlöpning.
Eftersom familjen fortfarande var kvar hos våra bekanta passade jag på att ta en löparöl. På söndagar är utbudet i Sundsvall något begränsat. Restaurang APA är ett pålitligt alternativ med generösa öppettider. Löparölen för dagen. Brooklyn Lager. Nyanserad och maltig. En smula exotisk frukt blandat med sirapslimpa. Alltid god och en perfekt avrundning på söndagseftermiddagen.
