Kategori: Uncategorized (sida 13 av 14)

För mig är löpning som sagt i första hand en privat upplevelse men sedan några år tillbaka finns det ett alternativ till löpning i ensamhet. Jag tar numera gärna en löprunda tillsammans med mina barn. Lillis i löpvagnen och Storis på cykeln. Redan när vår äldsta son var några månader gammal började jag lunka lite försiktigt på jämnt underlag samtidigt som han sprattlande eller sov i liggvagnen. Lagom till min första föräldraledighet fick jag en löpvagn i födelsedagspresent. Tämligen snabbt utvecklades en rutin med kombination av sömn och löpning. Under hela föräldraledigheten kuskade vi runt stan i samband med för- och eftermiddagassömn. Efter föräldraledigheten blev löpvagnsrundorna ett givet inslag på kvällar och helger. En vinn-vinn situation med löptid för mig och fritid för hustrun. Nu är det Lillis som har övertagit platsen i löpvagnen men Storis hänger som sagt gärna med på sin cykel. 

Våren 2019 fick Storis en ny cykel med tillräckligt stor hjuldiameter för att på allvar kunna hänga med på mina löprundor. Sedan sommaren 2019 ger vi oss regelbundet ut på cykel- och löprundor. Relativt ofta kombinerat med ett stopp för fika och löparöl. I uppförsbackarna kan han fortfarande behöva lite stöttning med en knuff i ryggen men jag gissar att det snart är jag som får kämpa för att hänga med. Rekordet sommaren 2019 var 34 km och nu under sommaren 2020 gjorde han sin första cykelmaraton (lite drygt) 44,3 km. 

I dagsläget är familjerundorna en uppskattad stund för såväl mig som för hustrun och barnen. Ett litet hål i tillvaron där vi kan umgås utan vardagslivets störande ting och bestyr. En möjlighet till privat familjetid med utmärkta förutsättningar för samtal mellan pappa och barn. Att få umgås ostört med sina barn under en till två timmar är en ynnest. Några av de finaste och förtroligaste samtalen jag har haft med mina barn har varit i samband med dessa cykel och löpvagnsrundor. Det är något med tiden, färden och ansträngningen som sporrar fantasin och föder nya tankar och reflexioner.   

Som avbrott eller avslutning är det alltid välkommet med något gott att äta och dricka. Läsk och godsak till pojkarna. Löparöl till pappa. Här representerat av en Kallholmen Lager från Skellefteå Bryggeri på Udda Tapas utmärkta takterass en ljummen sommarkväll. En mycket trevlig pilsner. Honungsmilda citrustoner och balanserat maltig.

Jag får ganska ofta en förfrågan om jag vill följa med på en löprunda. Mitt svar blir i princip alltid – Nej tack, jag föredrar att springa själv. För mig är löpning en privat upplevelse. En stund i ensamhet och tysthet. Ett utrymme i tillvaron med tid för tankar och reflexioner. Jag tycker inte om att behöva anpassa mig till någon annans tempo och uppskattar att i ensamhet få pressa mina gränser. Jag har inget behov av någon som peppar eller stöttar mig och motivationen att ge sig ut på en löprunda sinar aldrig. Jag springer i tysthet och enkelhet. Ingen musik. Ingen pulsklocka. Inga störande moment.

Skogslöpning är oftast en lisa för själen och alla årstider har sin tjuskraft. För mig har höstskogen en särskild tudelad dragningskraft. Samtidigt vacker och sorglig, suggestiv och vemodig, luftig och tung. Möjligen speglar det nostalgikern och självplågaren i mig. Stunder av lätt löpning i hög och torr terräng med skirt dis och långsträckta vyer varvas med perioder av blytungt klafsande i mörker, kyla och blöta. Under de ljusa och torra perioderna är det lätt att acceptera att sommaren är förbi och drömma om den annalkande vintern. När fötter och underben är djupt begravna gyttja och varje steg suger i låren är det omöjligt att inte längta tillbaka till sommaren. Det kan vara såväl en fysisk som psykisk utmaning att ta sig genom en lång och kall höstrunda i tuff skogsterräng. Sällan är jag dock så nöjd som när jag får daska av skorna och smyga in i baren på Hotell Södra Berget och beställa en löparöl.

När hösten är på väg att övergå till vinter kan det var förvånande vackert i skogen. Lugnt och tyst. Trolskt och suggestivt. Inga starka färger utan enbart nyanser av grått, grönt och brunt. Ofta disigt, fuktigt och frisk men ibland klart, kallt och krispigt. Här representerat av en lång och fuktig runda runt Södra Berget, Svarttjärnen, Fågelberget och Klissberget. 26km. Löparöl i ensamhet på Hotell Södra Berget. Tyvärr lite tråkigt utbud av öl men en svårslagen utsikt. En Starobrno är dock alltid ett säkert kort. Härlig beska och malt.

Här kommer ett kort inlägg om ett framgångsrikt koncept för en lyckad fredag. 13/11. Tidig uppstigning och en morgontrött löptur i höstmörkret skapar förutsättningar för en pigg och effektiv arbetsdag med hemgång i tid. Administrativ lunch framför datorn ger till och med möjlighet till utstämpling i förtid. Arbetsveckan avrundas och bearbetas med en kort, snabb löptur till förskola och skola. Helgen tar vid med hämtning av fredagsglada pojkar. Gemensamt beslut (läs pojkarna beslutar) om lokal för fredagskondis. Brinks konditori – ”För där har dem Budapestrulle pappa”. Behaglig cykel- och löpvagnstur i höstsolen över Sundsvallsbron. Kaffe, fika, kortspel och summering av jobb-, skol- och förskolevecka på Brinks Konditori i Skönsbergs centrum. Därefter kan ett par lätt översockrade pojkar och en något kaffedarrig pappa påbörja en bedårande skymningstur via Ortviken och Norra Kajen mot centrum. 

Avslutningsvis firar hela familjen helg med middag på den nyöppnade restaurangen Berg och Hjort. Löparöl, middag och stans bästa glass. Idel glada miner.

Löparölen 100W IPA från Nya Carnegie Bryggeriet. En ofiltrerad West-Coast IPA. Fruktig med inslag av grapefrukt och krusbär. Tydlig men balanserad barrskogsbeska. God.

När barnen har somnat och hustrun fångar upp sömnförlorade avsnitt av Netflixserien the Politician kan man unna sig en kvällsrunda med löparöl. En kort snabb tur i kyla och mörker luftar lungorna och vädrar medvetandet. Ett utmärkt sätt att summera och avsluta en slitsam dag.

Att ensam svepa fram på blekt upplysta cykelvägar i utkanten av stan en kall novemberkväll är förenat med en liten portion obehag och en stor portion frihetskänsla. Mörkret och kylan kan kännas lite hotfullt och sporrar till löpning i högt tempo. Känslan av vara jagad går aldrig att helt skaka av sig. Sällan känner man sig så snabb som när man trummar fram till ekot av sina egna steg bland husen i svagt belysta och folktomma innerstadskvarter.

Löparöl på The Bishops Arms i Sundsvall. Ankarudden Aussie Pale Ale från Nynäshams Ångbryggeri. Tropiska toner och trivsam beska. Mycket bra.

Januari 2020. Några dagars arbete i Stockholm erbjuder såväl morgon- som kvällslöpning. Bortkopplad från vardagsbestyren är det lätt att klämma in ett par extra rundor och väl på språng kan man låta benen rulla lite längre än vanligt. 134 kilometer på 5 dagar. 3 av kvällsrundorna kryddas  med löparöl. Stockholm måste vara en av världens löpvänligaste (och löpvackraste) huvudstäder.  Oslagbar tillgänglighet. Breda trottoarer i innerstaden och fantastiska strandpromenader uppmuntrar till stadslöpning när den är som bäst. Flacka förhållanden och behaglig temperatur ger möjlighet till rundor i högt tempo.

Första öllöpningen under Stockholmsvistelsen. Djurgården – Ladugårdsgärdet – Östermalm. 16km. Löparöl på Hotel Hasselbacken. Lite blekt utbud men en Melleruds Moderna Ale på tapp slinker ner utan motstånd. Blommig och balanserad. God.

Jag kan inte minnas att jag någonsin har ångrat en löprunda. Även om det ibland kan kännas tungt så är det allt som oftast en njutningsfull upplevelse. En lång och riktigt utmattande löprunda är dessutom det närmaste en religiös upplevelse jag kommer. Lite tillspetsat kan man säga att det inte finns något i livet som man inte kan lära sig av en löprunda. Perioder av upprymdhet, glädje och njutning varvas med stunder av tvivel, smärta och  ångest (naturligtvis tämligen banal och oftast kopplat till inledningen av en tung stigning). Även om det går tungt är det nästan aldrig värt att vända om. Vägen tillbaka är alltid förknippad med missnöje och besvikelse. Vägen framåt kan vara besvärlig och otroligt jobbig men väl framme är det alltid en fröjd. 

En lång löprunda kan innehålla så många dimensioner. Till en början kan det ibland kännas lite motigt när puls och andning rusar men när rytmen infunnit sig och kilometrarna adderas smyger sig välbehaget på. Med tilltagande trötthet tenderar bekymmer att tyna bort och problem att lösa sig. Allt känns självklart och lätt. Plötsligt erfar man ett förkrossande klart begrepp om tillvarons mening. En svårslagen känsla av eufori. Eufori som sakta övergår i utmattning. Utmattning som kan generera tvivel och smärta. Här är det lätt att lockas till att ge upp och avbryta. Uthållighet och lite djävlar anamma är ledorden för att tämja tvivel och smärta. Uthållighet föder utmattningens paradox. Tröttheten tröttar ut och skingrar allt även tvivel och smärta. Omvärlden tenderar att bli alltmer diffus. Jaget suddigt i konturerna. Medvetandet litet. Tankeverksamheten minimerad. Sakta glider man in ett meditativt tillstånd av repetitioner.  Nu är det bara här och nu. Andning och riktning. In och ut och nästa steg och framåt, framåt, framåt. Den trötta, tomma njutningen de första tio minuterna efter en sådan löprunda är gudomliga.  

Under det här stockholmsbesöket var det en långrunda som stack ut lite extra. Lång och behaglig med ovanligt korta inslag av tvivel längs med Riddarfjärden. Strålande fin januarieftermiddag. Klarblå himmel. Blekgul vintersol. Hög och kall luft. Avslutning med öl i skymningen. Öarna runt med start och mål i Gröndal. Södermalm, Gamla Stan, Skeppsholmen, Kastellholmen, Djurgården och Kungsholmen med transportsträckor. 40,9km. Fantastiskt att kunna springa på gångbanor längs med strandkanten under hela turen. Löparöl på Ölstugan Tullen i Hornstull (som tyvärr stängdes i mars). Pretty Pale Ale. En APA från Göteborgsbaserade O/O. Fruktig humle med tropiska inslag av mango och persika. Balanserad, grapefruktig beska. Utmärkt!

Den sista öllöpningen under den här stockholmsvistelsen hade ett bestämt mål frammejslat av rykten om Stockholms bästa kebab. Folkparken. Vägen dit gick runt Riddarfjärden, Gamla Stan, Skeppsholmen, Östermalm och Vasastan. Vistelsens enda riktiga stadsrundan. 17km.

Löparöl och käk på Folkparken. Folkparken Pitmaster. En pale ale bryggd i samarbete med Nya Carnegiebryggeriet. Ölen något slätstruken men vilken kebab. Stockholms vassaste. En till tack.