Det är många som under vintermånaderna väljer bort löpning utomhus och istället kryper in på ett gym och tröskar runt på ett löpband. För mig är det inget alternativ. Att harva på i en ändlös rad av maskiner och stirra in i väggen eller på en tv-skärm samtidigt som i slamret och musiken dånar i lokalen kväver mig. Jag har svårt att föreställa mig något mer själsdödande (kanske är löpbandslöpning under sommaren ännu värre). Möjligen överdriver jag en smula men jag trivs inte särskilt bra i gymmiljön. Löpbandet är säkert ett bra träningsalternativ för många men för mig är löpning något mer än träning. Det är en helhetsupplevelse. Träning, utmattning, frisk luft, naturupplevelse, inspiration, kontemplation. Visst kan det låta lite pretentiöst men jag vidhåller att en löprunda det är något mer än bara träning. Att det ibland är kallt, blött och allmänt djävligt är bara utmaning för psyket, en del upplevelsen och en bidragande faktor till en skönare epilog.
Vinterlöpning kan var lätt och vacker när det är kallt, krispigt och skapligt underlag men det kan också var riktigt tungt och irriterande om det är blöt, halt eller oplogat (om man förväntar sig det motsatta). Under de kalla och krispiga turerna är det lätt att njuta om man kan bemästra utmaningen som kylan utgör för fingrar, tår och luftrör. När det halt eller rikligt med snö kan man lätt hamna i en negativ spiral av ömsom självömkan och ömsom förbannande av den kommunala upphandlingen som misskött plogning eller sandning men det gör det sällan bättre. Mentalt kan det istället vara klokt att utgå från att det blir bedrövligt. Man får helt enkelt räkna med att det sliter lite mer än vanligt. Det kan vara otroligt frustrerande när det släpper i vart och varannat steg. En tur i 10-15cm nysnö på ställvis hal grund renderar uppskattningsvis 20-25% fler steg än i normalfallet och ömma baksidor.
När solen kämpat sig upp en januaridag gäller det att passa på att komma ut. Igår var det en sådan dag. En strålande vacker vinterdag. En dag då det är omöjligt att inte ge sig ut på en löprunda. Turen gick i kanten av skidspåren upp till Södra Berget, vidare ner till Sidsjön, upp till Klissberget och hem via Nacksta, Granlo och Selångersån. 23 km. Stugan är för tillfället stängt på grund av Coronapandemin men om man har en nyckel går det ändå att få sig en svalkande löparöl. Tyvärr inte den bästa lättölen på marknaden men solen och utsikten kompenserade för den bristande smakupplevelsen.
