Höstens andra resa gick till Frankrike och Strasbourg. Det var i första hand en tjänsteresa men det fanns också gott om utrymme för löpning och öl. När jag reser ensam blir det som regel ett par löprundor per dag. En morgontur innan frukost och en eftermiddags- eller kvällsrunda. Dagarna i Strasbourg inleddes med en kylslagen morgonrunda där de första kilometrarnas löpning krävde såväl koncentration som fotarbete eftersom jag tvingades kryssa fram mellan stadens morgontrötta studenter som vinglade fram på cykelbanorna i innerstan. Efter några kilometers i zick-zack blev det glesare mellan cyklisterna och jag kunde fortsätta längs med dimhöljda kanaler i stadens utkanter.
För en lite folkskygg norrlänning kan det titt som tätt vara skönt att röra sig i tätbefolkade miljöer. Då är centraleuropa är fantastiskt. Kompakt. Tätbefolkat och intensivt. Mångkulturellt och multilingvisitiskt. En löprunda är ett utmärkt tillfälle att lära känna en stad. Särskilt i morgon- och kvällsrusning kan man få en uppfattning om en stads karaktär och atmosfär. Att jogga runt tillsammans med människor som rör sig till och från jobb och skola ger en fin känsla av samhörighet.
Under en löprunda i Strasbourgh går det att dricka en löparöl i Tyskland och en i Frankrike. Under besöket i Strasbourg var det som sagt lite kyligt på morgnarna men under dagen steg temperaturen i samband med eftermiddags- och kvällsturerna var det ljummen och bekväm löptemperatur. Redan vid den första eftermiddagsturen i Strasbourg hade jag siktet inställt på att springa fram och tillbaka mellan Frankrike och Tyskland. Under resterande dagar blev det en återkommande runda på broarna över Rehn mellan Franrike och Tyskland.
Vid ett besök i Strasbourg måste man dricka naturligtvis dricka åtminstone en Kronenbourg. Här som en löparöl i baren på innergården till Hotel les Haras.
