Innan sensommaren helt går över till höst kan det vara på sin plats att summera sommarens mest minnesvärda löprundor. Först ut blir årets varmaste, svettigaste och plågsammaste runda. Jag tar mig samtidigt friheten att göra lite reklam för Sundsvallsområdet.
När det är soligt och varmt passar vi ofta på att göra en badutflykt till havet. I Sundsvallsområdet kryllar det av fina badplatser. Längs hela kusten söderut genom Medelpad och norra Hälsingland finns det gott om vackra sandstränder. Vår favorit i sydlig riktning heter Norrviksand och ligger på Njurundakusten. En lång, finkornig och mjuk sandstrand som sträcker sig djupt upp på land. Utmärkt botten. Lite vindpinad men som en följd av det ofta roliga vågor. Öster om Sundsvall ligger Alnö, i folkmun känt som Norrlands Hawaii, där det finns väldigt många fina sandstränder. Här hittar vi vår favorit, Hartungsviken, på öns sydöstra sida. Fin utsikt och fin sand men ganska ofta en smula kallt i vattnet. Allt som oftast åker vi dock norrut till Tynderö i Timrå kommun. Här ligger vår absoluta favoritstrand, Oxviken. Sannolikt Norrlandskustens finaste sandstrand. Kanske till och med den finaste på hela ostkusten. En s-formad strand omgiven av klippor. Sällsynt vit och finkornig sand. Klart vatten. Fantastisk botten. Lagom långgrunt. En liten bambukiosk där det går att köpa toast, snacks, glass och kaffe. Perfekt.
Den första dagen på semestern var en strålande vacker dag. Soligt och varmt redan tidigt på morgonen. En typisk dag då vi flyr stan och åker till havet för att bada. Efter en sen men snabb frukost hoppade vi in i bilen, hissade ner rutorna och blåste norrut på motorvägen med siktet inställt på Oxviken. Allt som oftast passar jag på att ta en löprunda i anslutning till våra badturer. Helst av allt springer jag till stranden och avrundar turen med ett dopp i havet. Den 17e juli var inget undantag. När vi gjorde ett kort stopp i Söråker för att köpa lite picknick passade jag på att överge bilen och fortsätta till fots. Familjen passerade mig ganska snabbt och redan på avstånd kunde jag höra hur pojkarna skrålade ikapp med Sven Ingvar Magnusson. -Sommar, sommar och sol, havet och vinden och…Heejjjaa paaappppaaa…och så försvann dem över krönet och lämnade mig ensam kvar med landsvägen och solen. Vädret och den nyvunna semestern gav en fjäderlätt känsla. Jag flög fram mot Tynderö. När jag närmade mig Oxviken beslöt jag mig för att ta en extra sväng runt Åstön och tillbaka. Det skulle visa sig vara ett ödestigert misstag. Jag missbedömde såväl avstånd som vätskebehov. Jag uppskattade den extra svängen till cirka 8km men i själva verket vara den 18km. Om man ska springa mitt på dagen en stekhet julidag bör man försäkra sig om att det finns tillgång till vatten. 33 kilometers löpning i nästan 30-gradig värme tarvar mer vatten än en knappt full 33cl pet-flaska. Det är få saker som är så plågsamma som att drabbas av vätskebrist. Allt var frid och fröjd när jag rundat Åstön och vände tillbaka mot Tynderö. Visst var jag varm och trött men fortfarande fanns det lite klipp kvar i steget. Efter ytterligare några kilometrar började det dock ta emot ordentligt och därefter rann kraften snabbt ur mig. Tempot gick från löpning till jogg till omväxlande gång och jogg. Flera gånger fick jag stanna och vila. Jag har bara en vag och plågsam minnesbild av de till sista kilometrarna till Oxviken. Världen snurrade. Konturerna var grumliga. Illamåendet påtagligt. Flera gånger var jag nära att kräkas. Ett par kilometer, som i vanliga fall är en baggis, kändes plötsligt oändligt långt. När jag slutligen kom fram rasade jag ihop i sanden. Himlen snurrade värre än någonsin och trots att det var nästan 30 grader varmt hade jag gåshud och frossa. Efter att ha bälgat i mig åtskilliga mängder vatten och saft lyckades jag krypa ner och lägga mig i vattenbrynet. Sakta men säkert återkom livet och jag kunde kravla mig upp till familjen.
Pojkarna var sugna på glass och jag kände att jag behövde komma bort från solen en stund så vi släpade oss iväg till Färjas Brygga. Pojkarna fick sin glass. Jag behövde fylla på energiförrådet och fick därför både en läsk och en löparöl. Drinking in the Sun från Mikkeller o skuggan. En utmärkt alkoholfri öl. Med återvunna krafter återvände vi till stranden där vi stannade till sent på kvällen. Pojkarna somnade i bilen på vägen hem och vaknade bara till när jag tjöt till pga av kramp i vaderna.
