Fjällöpning

Mitt arbete medför att jag med jämna mellanrum arbetar på helgen. Sisådär var femte helg får jag skippa sovmorgonen, lämna den slumrande familjen, dra på mig löparkläderna och hasta iväg till jobbet. Egentligen skiljer det sig ganska lite från en vanlig helgmorgon. Jag har aldrig varit bra på att sova länge på morgonen och nu har jag dessutom blivit så gammal att det är hopplöst att sova längre än till klockan halv åtta. Antingen är det urinblåsan, kaffesuget eller solen som drar upp mig ur sängen. Till och från får jag sällskap av en eller ett par gossar som vaknat tidigare än planerat och som passar på att utnyttja möjligheten till en stunds naken skärmtid i soffan. Oftast stiger jag dock upp ensam, drar jag på mig träningskläderna och tar en kort morgonrunda för att kompletterar helgens frukostutbud. Till skillnad från en vardagsmorgon, då tiden i allmänhet är för knapp för att hinna njuta av löpturen till jobbet, kan jag under en arbetshelg unna mig en lite längre morgonrunda.

Mitt helgarbete är ofta lite ryckigt. Arbete en lördag eller söndag vara lite ryckigt. Timmar av arbete varvas med väntan och beredskap. I glappet mellan arbetsinsatserna under en jourhelg passar jag ofta på att nöta kilometrar runt stigarna på Norra Berget. Inte sällan uppdelat på två, tre eller fyra olika rundor. Ganska ofta unnar jag mig också en alkoholfri öl på Restaurang Grankotten. Den här jourhelgen var inget undantag. En löparöl och 37km på två jourdagar. Alkoholfri lager från Vasa Bryggeri. Mer än ok.

Vinterlöpning när den är som bäst. Knarrande kall och strålande vacker.

Våndan och glädjen under en kvällstur i januari. Det bästa och sämsta med januarilöpning. Eftersom jag nästan aldrig tar en paus från löpningen tvingas jag emellanåt att ge mig ut i en smula besvärliga förhållanden. I januari är kylan, mörkret och snön oftast dem svåraste motståndarna. 

Väcker existentiella frågor om ensamhet och överlevnad. Stjärnklar känsla av flykt när jag snubblar fram i skogen. 

Fången i en fördärvlig dialog med sig själv. 

Rudimentära behov av gemenskap.

Flockdjur

Ensamhet bland andra/i grupp. Ensamhet i vildmarken. Ensamhet i ensamhet. Tvärtom kan jag njuta av att sitta ensam bland andra människor. Jag har alltid uppskattat sitta själv på ett kafé eller en restaurang. 

Nervkittlande rädsla och obehag. Hotet från tomheten och svärtan i vildmarken/ utanför stigen. 

Lyckan av att åter vara en del av en gemenskap. Även om det enbart är i formen av ljus från staden. Känslan av att klarat sig. 

Mitt liv som grottmänniska skulle förmodligen bli kort och plågsamt. Jag är både vek och frusen. Osedvanligt dålig motståndskraft mot kyla. 

Ge sig ut i eftetmiddagsljuset/skymningen

Mer än lovligt mörkrädd

Skräckblandad förtjusning 

Pirrande/kittlande obehag 

Sinnena på helspänn

Svetten rinner som kalla kårar på ryggen

Långa hotfulla skuggor

Nyårsafton har aldrig tilltalat mig. För många är det förknippat med glädje, fest och längtan efter bättre tider. För mig osar det tristess, vemod och ångest. Kanske överdriver jag en smula. Men för det första har jag aldrig riktigt gillat fester. På tok för många nya ansikten och glättiga samtal. För det andra ogillar jag tanken på tidens gång. Kanske är det alltför konkret. Det är svårt att bortse från tanken att det har gått ytterligare ett år av mitt korta liv. Barnen blir äldre och tiden som talangfull yngling blir allt mer avlägsen. Och så har vi tolvslaget. De där obegripligt obekväma första minuterna av det nya året när man tumlar runt, kramar och lyckönskar ett oändligt antal bekanta, halvbekanta och obekanta människor. Kul. Kul. Trevligt. Awkward.

Således var det en lite smågrinig och oengagerad gubbe som hasade runt i huset under förmiddagen den 31/12. Familjen var emellertid i gasen och sugen på fest. Vid elvatiden ringde emellertid en desperat och förtvivlad kollega som hade oturen (eller turen beroende på vem man frågar) att vara jour under nyårshelgen.

– Vi har fått Corona i familjen. Jag vet att du har jobbat flera nyårshelger de senaste åren men det är ingen annan som verkar kunna hjälpa mig. Kan du tänka dig att back upp mig. Jag tar alla telfonsamtal och du behöver bara åka in om det är något som behöver lösas på plats.

Efter en lite motig övertalningskampanj i samband med vår nyårslunch kunde jag meddela kollegan att jag ställer upp som standbyjour. Familjen gick till festligheterna redan under eftermiddagen samtidigt som jag passade på att ge mig ut på en löprunda.

Nyårsfesten var

Löparjul. Arbetsåret 2021 avrundades med en halvlång löprunda, några panikinköpta julklappar och en löparöl i lugn och ro på Vinbaren den 22/12. Jag var ledig dagen före dopparedagen och ägnade större delen av dagen åt matlagning, bakning och lek med grabbarna. På kvällen skulle vi äta middag med min frus släktingar på Hotel Södra Berget. Eftersom jag inte hade sprungit på hela dagen och var mer än lovligt löpsugen började jag redan under förmiddagen att smida planer för att kunna ta en löptur upp till middagen på hotellet. Av erfarenhet vet jag att framgång i tidspressade och udda löparäskningar tarvar en välkrattad manege. Jag övervägde ett flertal alternativ men insåg ganska snabbt att det skulle krävas något extra för att ro det här löpprojektet i hamn. Efter noggrant övervägande kokade det ner till en trestegsraket inkluderande svärmor, hustruns morbror och en taxiresa. Redan innan min fru hade kommit hem från jobbet skred jag till verket och ringde hennes morbror som redan under eftermiddagen hade checkat in på hotellet där dem skulle stanna över julhelgen. Efter några inledande artighetsfraser angrep jag problemet och frågade frankt om jag kunde låna duschen i deras hotellrum före middagen. Stärkt av ett glatt ja och ”du är galen” kunde jag inleda nästa fas i projektet. Svärmor ringdes och var som vanligt tillmötesgående. Kort och gott hade hon inga invändningar mot att hämta upp familjen och ta med dem i bilen upp till Hotell Södra Berget om vi tog en gemensam taxi hem efter middagen och om jag hämtade bilen på Södra Berget på julaftons morgon. Perfekt. Då blir det en löprunda även på julaftons morgon. När min fru kom hem från jobbet mjukade jag upp henne med nybakat bröd och Champagne. Grabbarna fick lite tid med sina Ipads så att dem inte skulle få för sig att framföra några inopportuna synpunkter. Jag smög fram mitt önskemål om en löprunda innan middagen varpå min fru genast kom med ett antal invändningar. I korthet kan hennes anmärkningar sammanfattas med ett ord, tidsoptimist. Nu var det tid att spela ut mitt trumfkort. – Jag kan springa upp och ni kan ta åka med Annikki eller ta en taxi. – Ska du äta middag i dina skabbiga löparkläder? -Nej älskling, jag har redan pratat med Eero och jag kan duscha i deras hotellrum om du tar med dig kläder till mig. Konstpaus (samtidigt som jag passade jag på att fylla upp hennes glas med lite mer champagne). – Jag har också pratat med Annikki och hon kan hämta er upp med sin bil så kan vi ta en gemensam taxi hem ikväll. Succé!

Efter en mycket trivsam eftermiddag kunde jag således ge mig ut på en efterlängtad löprunda. På förmiddagen hade var det soligt men under dagen hade det börjat snöa och när jag började klättringen upp mot Södra Berget var det full snöstorm. Vinden slet och rev i trädtopparna. Snön yrde ilsket över Sidsjön och piskade mig i ansiktet när jag kämpade mig fram i motvinden. Ett kort ögonblick funderade jag på om det verkligen var en bra ide att springa upp till hotellet. När jag kom in i skogen blev det dock betydligt behagligare. Vinden tjöt och rev fortfarande i trädtopparna men nere på marken var det förvånansvärt lugnt och stilla. Det blev en trivsam tur upp till toppen. Kombinationen av kraftig vind, nysnö och tät svart skog ingav ett märkligt lugn och skärmade av mig från resten av världen.

Innan jag gick upp för att ta en dusch på hotellrummet passade jag på att smita in i baren på hotell Södra Berget och ta en löparöl. Spikarna Lager från Alnöl. Trevlig lager.

På julaftons morgon sprang jag exakt samma runda som kvällen innan. Nu var det emellertid vindstilla och solen sken kyligt från en klarblå himmel. Det blev en krispig och gnistrande vacker