Första arbetsdagen efter semestern. När jag pustar ut efter löpturen hem passar jag på att summera 5 veckors ledighet. Efter en snabb inventering i telefonen kan jag konstatera att det, ur ett löparperspektiv, har varit en produktiv semester. 840 kilometer på 35 dagar med ett genomsnitt på 24 kilometer per dag. Möjligen blev det några dagar för många med dubbla turer och några för få helt utan löprunda. Glädjande nog har skavankerna lyst med sin frånvaro. Förhållandevis ofta har det dessutom funnits utrymme för en löparöl.
Vuur & Vlam – utmärkt IPA Nederländska De Molen
I vanliga fall brukar vi under vår semester flänga runt i Sverige och Europa i ett uppskruvat tempo men i år har vi spenderat ovanligt mycket tid på hemmaplan. Delvis för att min fru har ett oberäkneligt arbete men också på grund av det fortsatt begränsade rörelseutrymmet i spåren av Coronapandemin. Förutom det numera sedvanliga besöket i Stockholms skärgård samt ett par vändor till mina föräldrar i Umeå så har vi i princip vistats hemma i huset eller i sommarstugan.
Både i Stockholm och Umeå blev det några minnesvärda öllöpningar. Sommarens bästa rundor och löparöl fick jag dock på hemmaplan i Sundsvall. Gång på gång slår det mig hur fantastiskt fina förutsättningar det finns för tuff och vacker löpning i Sundsvall.
Fjällbryggarna Pilsner – sommarens stora bubblare
Sommarens bubblare och en återkommande goding både som löparöl och som matöl. Fjällbryggarnas Pilsner. Balanserad och maltig pilsner. Bra. Väldigt bra. Överraskande bra.
Hip Hops från beerblioteket. IPA med tydlig beska, diskret sirapslen sötma och fruktfriska inslag av ananas och passionsfrukt. Mycket bra löparöl.
En av sommarens stora händelser har varit att Lilleman nu cyklar så pass bra att även han kan hänga med på en löprunda utan att behöva vara förpassad till löpvagnen. I maj och juni var det ganska glest mellan rundorna och oftast blev det bara några kilometer. Under sommaren har rundorna successivt kommit allt tätare och blivit längre och längre och längre. Vid vår senaste tur kämpade både Storeman och Lilleman hela vägen upp till Södra Berget. Det tarvades naturligtvis lite stöttning med knuff i ryggen för båda två i de brantaste stigningarna men på det stora hela trampade dem hela vägen upp. När vi väl kommit upp till toppen passade vi på att gå Tarzanstigen och cykla lite i de nybyggda tekning- och pumptrackbanorna. På vägen hem tog vi omvägen via Bryggpuben Stormen i Sidsjö och firade med glass och löparöl. När vi slutligen svängde in på uppfarten till huset kunde vi konstatera att Lilleman slagit nytt rekord. 21,4km och 380 höjdmeter.
Löparöl på Bryggpuben Stormen
Det är underbart att planlöst springa runt med två cyklande gossar. Att cykla och röra på sig sporra verkligen fantasin för barnen. Under sommarens cykel- och löpturer har vi upplevt fantastiska äventyr. En dag dag var vi riddare på väg hem till slottet efter ett äventyr i främmande land. Det tarvades såväl lans som svärd för att bemästra stråtrövare och drakar i skogen längs med Selångerån. En annan dag var vi pirater som härjade på de sju haven. Pojkarna guppade fram på sina cykelseglare på jakt efter skepp att plundra. I Selånger bordade vi kungens skepp och efter en intensiv strid med musköt och svärd lyckades vi lägga beslag på kronjuvelerna. Vi grävde ner skatten i Selångers kyrkoruin. Som äkta pirater firade vi vår seger med något att dricka på Pilgrimscentret i Selånger innan vi påbörjade vår seglats hemöver. En kväll när vi springa och cyklade hem från en middag hos några bekanta förvandlades cyklarna till rymdfarkoster och vi till astronauter som svepte fram genom rymden på väg mot Mars. På vår senaste tur upp till Södra Berget var det Robin Hood och Lille John som galopperade fram på sina cykelhästar genom Sherwoodskogen på flykt från Prins Johns vasaller.
Ofta kryddas våra äventyr med något gott att äta och dricka. För att locka ut en femåring och en åttaåring på en 10 till 20 kilometer lång cykeltur kan det behövas lite motivation. Somliga skulle säkert kalla det muta men i uppfostringssyfte väljer jag att kalla det belöning. Under sommaren har det blivit många cykelglassar, cykelmilkshakes och cykelpizzor. Titt som tätt har även pappa fått något gott att dricka.
Cykelmilkshake och löparöl på APA. Apocalyptic Thunder från norska Amundsen Brewery. Fruktig och frisk. Tydlig beska. Inslag av ananas och citruszest. Bra. Enligt pojkarna är APAs milkshake den bästa som går att köpa för pengar. Till favoriterna hör Oreosmak och Hallon.
Trots att det är länge sedan jag slutade med alla former av organiserad träning och helt saknar intresse för att tävla eller springa organiserade lopp så kan jag fortfarande uppskatta tempo- och intervallträning. Det är skönt med ett avbrott i det enträgna malandet och blanda upp nötandet med lite intensiv puls- och mjölksyreträning. Någon gång varje vecka dammar jag därför av ett intervallpass från ungdomsårens fotbollsträningar. 70-20. 50-10. 15-15. Några 400- eller 800 meters lopp. Snöpulsning över Kubens Konstgräsplan. Backlöpning uppför slalombacken i Sidsjö eller Södra Berget. Sällan är jag så trött som när jag ramlar ihop efter tredje rundan uppför Södra Bergets eller Sidsjöns slalombacke. Utmattningen efter 3 intervallpass upp för en slalombacke skiljer sig väsentligt från utmattningen efter 50km traillöpning. Som förväntat är den mer akut, präglad av mjölksyra, blodsmak i munnen och illamående, men snabbt övergående. Inte dov och tung på samma sätt som efter ett långt löppass. Den total utmattningen, yrseln och frusenheten, som kan hänga kvar ganska länge efter en lång löptur, saknas helt och man kan istället känna sig oförskämt pigg och förvånansvärt snart sugen på ytterligare en runda.
Det är lätt att längta till slutet när man är mitt uppe i ett intervallpass. Ofta behöver man något yttre att fokusera på, drömma om eller irritera sig på för att stå ut och orka fortsätta trots att kroppen skriker att man skall stanna. När mjölksyran flödar i benen, blodsmaken i munnen är påtaglig och världen börjar bli suddig i konturerna under ett intervallpass uppför Sidsjöbacken smyger sig minnen från svunna tiders försäsongsträning med Janne Söderman, nej Söderqvist, förlåt Söderström, upp ur det undermedvetna. Först som ordentligt påpälsad skuggestalt/skuggvarelse med visselpipan i högsta hugg samtidigt som vi kämpar runt karusellvägen i vinterkylan. När jag pustat ut efter 2 omgångar uppför Sidsjöbacken och precis skall påbörja den sista rundan dyker han, Janne, åter upp i minnet. Den här gången i Storsjhöallen, och betydligt mer lättklädd, samtidigt som han, med orimligt munter stämma, basunerar ut att nästa övning är, piiiiip, en i text icke nämnbar övning ur det så kallade ”Programmet”. Ett brutalt jobbigt träningsprogram, sannolik härstammande från det forna östblocket, som vi körde som försäsongsträning en gång per vecka under några år.
Svårslagen plats att pusta ut på efter ett intervallpass på piren
Tankarna på Janne Söderström och försäsongsträning återkommer när jag sitter och pustar ut i skuggan av Piren i Junibosand. Kanske är det värt att plitas ner i text. Sagt och gjort. Dagens löptur gick från Njurundbommen till Junibosand via ett badstopp i Norrviksand. 18km. Den ganska trista landsvägslöpningen avrundades med 20 fantastiskt fina intervallsprintar på piren i Junibisand. Bra för både puls och balans. Pojkarna bistod med uppmuntrande hejarop.
Jag älskar att gå eller springa på en pir. Det är något fascinerande pirar. Något motsägelsefullt. Lugnt på en sida och stormande på den motsatta. Något vemodig. Ensamt. Envist. Strävsamt. Bara uppförandet av en pir måste vara ett elände. För att inte tala om tillvaron för en pir.
Efter en medellång runda kryddad med 20 stycken pirsprintar var det skönt att kunna glida ner på Salteriet och äta en sen lunch och dricka en löparöl. Bröderna Bommen 3,5 Classic slank ner så snabbt att jag inte ens hann med att ta en bild med ölen i glaset. Trevlig Pale Ale i folkölsformat. Passade finfint till den rökta sikmackan.
