
När vi har vänner på besök som stannar några nätter krävs det ofta att jag tänjer lite extra på gränserna för att få tid till en löprunda. I allmänhet gäller det att stiga upp tidigt eller att krypa till sängs sent för att tillfredsställa löplust, familj och gäster. För många gäster kan det säkert framstå som en smula ambitiöst att stiga upp i arla morgonstund och ge sig ut på en löprunda. Förmodligen är det emellertid mer lättsmält än det sena kvällsalternativet. Att ge sig ut på en löprunda när klockan passerat 23 betraktas nog som såväl desperat som idiotiskt av de flesta av våra gäster.
Eftersom jag lider av ett lättare löptvång uppskattar jag dock även en sen kvälls- eller nattrunda. Det finns en särskild charm och skräckblandad förtjusning med att ensam trava fram på mörka och folktomma gator. Världen ter sig på samma gång oändligt stor och och påträngande liten i nattmörkret. Upplevelsen pendlar mellan ändlös frihetskänsla och utelämnande ensamhet. Löpningen sker, om inte på hel- så åtminstone halvspänn, och känslan av att vara jagad går aldrig riktig att skaka av sig. På vägen in mot centrum reser sig skogen som en mörk och kuslig kullis i väggrenen. Gränderna ruvar mörka, hålögda och hotfulla i utkanten av stan. Det är befriande när ekot av de egna stegen slutligen överröstas av glatt stoj från festglada människor i Stenstan. Till den sena kvälls- och nattlöpningens stora fördelar får man räkna den friska luften och behagliga temperaturen.
När min kusin med familj nyligen var på besök fick jag möjlighet till såväl morgon- som kvällslöpning. Eftersom krogarna nu är öppna efter midnatt gavs det dessutom utrymme för den första nattliga löparöl på länge.

Löparöl i baren på Restaurang APA strax före stängning. Acme IPA från Apex Brewing Company. Ofiltrerad. Gulgrumlig. Härlig exotisk frukt med tydliga mangotoner. God!

