Månad: juni 2021 (sida 1 av 1)

Jag kommer ihåg när jag fick mina först gymnastikskor. Det var en stor dag. Ett par Lejon. Blå med vita och röda detaljer. Kardborre. Vår eller möjligen försommar. I Västerbotten är det i princip ingen skillnad. Jag var 5 år gammal. Min lillebror fick likadana skor och jag har en bestämd känsla av att även han kommer ihåg det som en stor dag trots att han rimligen inte kan minnas det eftersom han skulle fylla 3 år senare under sommaren. Kanske bedrar minnet mig. Kanske var det min bästa vän Niklas som fick likadana skor. 

Hur som helst. Jag kommer ihåg hur stolt jag var. Jag kommer ihåg glädjen. Jag kommer ihåg hur snabb jag kände mig. Hur jag susade fram över gräsmattorna på Kulgränd, flög nedför den lilla bergsknallen på baksidan av husen, kilade fram mellan träden i den lilla skogsdungen och rusade upp för rutschkana i lekparken. Så snabb som jag var då har jag nog aldrig varit senare i livet.

Jag är ingen stor vän av prylar. Att köpa nya saker skänker mig ingen större glädje. Jag uppskattar saker av bra kvalitet som håller länge. I regel använder jag  mina saker tills de är mer eller mindre obrukbara. Kanske är jag också lite snål mot mig själv.  Kanske är det en image. Hur som helst så bidrar alla dessa saker till min lite luggslitna träningsekipering och det är fler än bara min fru som hånar mig för min lodiga löparlook. Det är med ett visst mått av sorg och vemod som jag nu kan konstatera att ännu ett par löparskor gått ur tiden. En kär vän som blivit obrukbar och nu kommer att förpassas till den ändlösa raden av framtida målarskor. 

Sista turen med ett par välanvända Adidaspjux avrundas med grav/löparöl på Restaurang Bloco. Mikkeller Visions. En lite för lätt lager för min smak men riktigt trevig en varm sommardag. Nu gäller det att samla kraft till inköp av nya skor.

För mig är en lång och utmattande löprunda den bästa problemlösaren. När jag har något som bekymrar mig och behöver tid att grubbla ger jag mig ut på en löprunda. Ansträngningen gör mig klarsynt och utmattningen får problemen att krympa. I regel känns det alltid bättre när jag kommer hem efter en joggingtur. Att springa till och från jobbet medför dessutom att jag nästan aldrig tar med mig familjeproblem till jobbet och arbetsrelaterade problem hem. Eventuella funderingar och bekymmer avverkar jag under löpturen till eller från hemmet. Bäst förutsättningar för grubbleri och problemlösning tycker jag att man får vid landsvägslöpning. De monotona tuggandet i väggrenen och långa raksträckor ger utmärkta förutsättningar för grubbleri och problemlösning. 

Om jag har riktigt tur dyker bekymren upp när vi bor i svärmors sommarstuga vid Indalsälven. Här finns det utmärkta förutsättningar för landsvägslöpning. Här går det att drömma sig bort i vackra vyer. När tröttheten tar över är det lätt att skala ner landsvägslöpningen till ett meditativt tillstånd av enformigt upprepande. Kurva för kurva. Lyktstolpe för lyktstolpe. Sträck för sträck. Steg för steg. Trötthet blir till tomhet. Tomhet blir till klarhet.

Förra veckan bodde vi några dagar i sommarstugan. Jag kan inte påstå att jag hade några särskilda bekymmer men bekymmersfri landsvägslöpning är trots allt bättre än bekymmersam landsvägslöpning. Istället för att grubbla och lösa problem kunde jag ägna mig åt att planera sommarens löprundor. Jag har länge drömt om att springa hela Indalsleden (väg 86) genom Medelpad (från länsgränsen i Ragunda och ner till kusten i Bergeforsen). Söndagen den 20/6 fick jag chansen till en liten aptitretare som stärkte min önskan om att springa hela sträckan senare i sommar. På förmiddagen åkte vi på en liten familjeutflykt till Vättaberget i Liden. Efter utflykten sprang jag hem till stugan i Indal. Under eftermiddagen fick vår äldsta son besök av en kompis och eftersom det då saknades en plats i bilen på vägen hem erbjöd jag mig ödmjukt att springa till Sundsvall. Ibland har man tur. Riktigt tur. Efter 50 kilometers löpning mötte familjen mig på Restaurang Bloco. Löparöl och glass. Snubel Juice från To Öl. En förträfflig Session IPA. Mycket uppfriskande i sommarvärmen.

Ibland är jag sugen på en snabb runda i lättsprungen terräng. I Sundsvall kan det emellertid vara en utmaning att hitta en flack runda för en lätt och snabb löprunda. Den kuperade geografin gör att det allt som oftast blir turer som går mycket i vertikal riktning. För en horisontel tur tar jag mig antingen till Sidsjön och ligger och tuggar kilometrar runt sjön eller så stretar jag mig fram längs med Selångersån. Till och från tar jag bilen till Alnö och trixar mig runt längs med småvägarna i norra änden av ön. Någon gång per år då jag önskar mig en längre runda brukar jag ta en sväng runt hela ön. Så här i sommartider brukar vi åka och bada på njurundakusten och då brukar jag ta tillfället i akt och fjäska till mig några mils flack löpning längs med kusten. Antingen springer jag till badet, från badet eller i bästa fall både fram och tillbaka. 

Ett populärt utflyktsmål så här tidigt på sommaren är Dykets badplats. En mysig liten badsjö mellan Kvissleby och Juniskär. Här blir det snabbt varmt i vattnet och pojkarna älskar att hoppa från bryggan och trampolinerna. De senaste två veckorna har jag avverkat åtskilliga mil mellan Dyket och Sundsvall. Att springa till eller från Sundsvall längs med strandleden mellan Kvissleby och Sundsvall är ett fint tillfälle för flack och snabb löpning. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att njuta av lite Norrländsk industriromantik. På vägen från Kvissleby passerar man ett flertal aktiva eller nedlagda industrier. Nyviks Sågverk, Klampenborgs Såverk, Svartviks Sågverk, Stockviksverket (till en början ett sågverk som omvandlades till kemek industri av AkzoNobel och numera Neuron), Kubal Aluminium, Ortvikens pappersbruk (nedlagt och under omvandling till pappersmassafabrik samt återvinning av textilfibrer). För många dystra miljöer men för en byggnadsfantast som mig finna tillfällen att njuta av maffiga tegelfasader och höga skorstenar. Dessutom passerar man åtminstone tre mycket fina sandstränder. Heta dagar passar det bra att ett svalkande dopp i Bredsand eller Fläsian på vägen hem.

Löparöl på Invito. LoLa från Brutal Brewing. Trevig och enkel lager.

Dem som känner mig eller har råkat läsa några inlägg på den den här bloggen vet att jag ofta återkommer till hur svårt det är för mig att begränsa mina löprundor. Allt för ofta tänker och säger jag att det ska bli en kort runda. Någonstans på vägen dyker det dock ofta upp något som får mig att förändra och förlänga turen. Det kan vara en ny stig, en utmanande backe, gott humör, dåligt humör, lätta ben, frisk luft eller vackert väder som får mig på längre tankar. Den här kvällen var det den intensiva somrigheten som sög mig längre än planerat. När värmen plötsligt dyker upp i maj eller juni kan sommarkänslan vara överväldigande. En storm av intryck sköljer ens sinnen när man sveper fram genom grönskan.

Maj 2021 var bedrövlig men juni har än så länge varit strålande. Årets första riktiga sommarlöpning gick över norra berget, långt in i Selångersdalen och tillbaka längs med Selångersån. Löpning en solig och varm junikväll kan vara fullmatad av intryck. En explosion för ögon, öron och näsa. Skir, skiftande och intensiv grönska uppblandad med öar av vita, gula, blå, lila och rosa blommor. Skrikande svalor och måsar i öppen terräng och finstämda kompositioner av småfåglar och koltrastar i den tätare vegetationen. Ljuvliga och nostalgifyllda fläktar av Hägg, Syren och sommarvarm lövskog. Jag är tämligen övertygad om att det inte fans någon plats i världen där koncentrationen av Hägg är så stor som längs med södra sidan av Selångersån.

Möjligen var det intensiteten av syn-, lukt- och doftupplevelser som gjorde att strupen kändes lite extra torr den här kvällen. Möjligen var det värmen. Ganska tidigt bestämde jag mig dock för att unna mig en svalkade och smakrik löparöl i slutet av turen.

En sådan strålande kväll kunde jag som sagt inte låta bli att avrunda med en löparöl. Den här kvällen fick vi även fira att krogarna kunde vara öppna till 22.30. Restaurang APA. Fjällbryggarnas Pilsner. En utmärkt öl. Maltig och fyllig. Trivsamma toner av bröd, aprikos och örter. En smakupplevelse som fulländade en sinnesrik kväll.

Coronapandemin har effektivt sopat bort alla möjligheter till internationella äventyr och löprundor. Istället för 10 dagar i Portugal fick vi den här våren nöja oss med några relativt coronasäkra dagar i Stockholms skärgård. Nämndö och Sandhamn. Suggestiv och trolsk morgon- och kvällslöpning i Sandhamn. Solig och sommarvarm eftermiddagslöpning på Nämndö. Skönt och efterlängtat poolbad efter löprondorna i Sandhamn. Iskallt och uppfriskande havsbad efter sista turen på Nämndö.

Det finns en särskild tillfredställelse med att springa runt en ö. Det väldefinierade målet. Den uttömmande känslan av att ha avverkat den tillgängliga sträckan. Stränderna. Vyerna. Badmöjligheterna. Riktigt bra blir det naturligtvis när man kan få en löparöl efter ett eller två varv runt ön i fråga. I Sandhamn är utbudet dessutom förhållandevis bra. Den här gången blev det en löparöl på Dykarbaren efter två varv runt ön på fredag och ytterligare en löparöl på Seglarhotellet efter ett var runt ön på lördag. Södra Maltfabrikens Pale Ale var uppskattad trots det gråkälla vädret. Värmdö Ljus Lager en liten besvikelse trots soliga förutsättningar. Möjligen bidrog glaset till den småtrista upplevelsen. Man ska inte underskatta glasets betydelse för upplevelsen av en öl. För mig gör sig öl bäst i ett tunt glas på fot. I det här fallet servades ölen i ett tjockt och tungt gals utan fot som dessutom var sprucket och grumligt efter alltför många bryska turer i diskmaskinen. Lite högre förväntningar hade jag på Seglarhotellets bar.

Tyvärr var baren i Solvik på Nämndö stängd för renovering men lyckligtvis kunde familjen Burman bistå med en välkyld öl på hemmaplan.

Löapröl på Dykarbaren. Södra Maltfabriken Pale Ale. Balanserad beska och trevliga brödtoner toppade med honung, matarin och aprikos.