Månad: maj 2021 (sida 1 av 1)

Med lite framförhållning, planering och fjäskande lyckas jag ibland kombinera och koordinera helgens familjeaktiviteter med mina löprundor. Ibland går det bra. Ibland blir det katastrof. I det perspektivet var helgen vecka 20 helt perfekt. Tid för en långrunda, som överensstämde med alla familjemedlemmars önskemål, både under lördagen och söndagen. Hela veckan hade jag gått och planerat för två längre löprundor. Projekteringen av lördagsturen tarvade lite väloljat smicker men för söndagsturen var arenan redan krattad eftersom resten av familjen hade siktet inställt på en eftermiddag med svärmor. När vi på onsdagskvällen planerade lördagsaktiviteterna skred jag till verket och lyckades övertyga hela familjen om att möta upp mig och äta lunch i samband med min löprunda. På söndagen var jag och pojkarna i skogen hela förmiddagen och efter lunchen försvann familjen till svärmor samtidigt som jag gav mig ut i spåret.  

Det kanske kan framstå som en smula ambitiöst och nördigt att ta med ett par extra par löparskor på en lång lördagsrunda. Den här dagen bedömde jag dock att det var nödvändigt. Först 13 kilometer stig och landsvägslöpning från Sundsvall till Viforsen. Underlag för väldämpad sko. Därpå 22 kilometer (egentligen 17 kilometer men jag sprang både vilse vid ett tillfälle och hade dessutom några minuter att slå ihjäl innan lunchuppehållet) trail på fiskestigen längs med Ljungan. Ställvis besvärlig löpning på skrå längs med älvbrinken. Upp och ner. Kladdigt, halt och rotigt. Terräng för trailskor. Jag halkade och snubblade några gånger men klarade mig från att trilla i älven. Riktigt tufft och kul om man älskar traillöpning och självplågeri. Lunchpaus och löparöl med familjen på Bröderna Bommen Bryggeri i Klockarberget. Avslutningsvis 15 kilometer stig och landsväg längs kusten tillbaka till Sundsvall. Återigen underlag för en väldämpad sko. Total 50 kilometer uttömmande vårlöpning.

Jag kan verklige rekommendera ett besök på Bröderna Bommen Bryggeri i Klockarberget. Trivsam miljö, utmärkt bröd och god öl. Ljungan Pale Ale. Torr och fridk med inslag av torkat rött äpple och aprikos. Fin beska.

Söndagsturen blev som vanligt lite längre än jag hade tänkt mig. Delvis för att det fanns tid för det men framför allt för att det var ett fantastiskt behagligt väder för lång och snabb traillöpning. Södra Berget x 2 (Sidsjöbacken + Södra Bergets slalombacke), Fågelberget, Klissberget och Älgmodalsberget. 32 kilometer. Totalt 82 kilometer på två dagar. Det var med något möra ben som jag stapplade in på Bishops och tog en löparöl på före söndagsmiddagen hos svärmor.

Eftersom jag springer så gott som dagligen och med tanke på att det regnar eller snöar cirka 160 dagar per år i Sundsvall så är det relativt vanligt att åtminstone en av rundorna under dagen sker i någon form av nederbörd. Allt som oftast är det med blandade känslor jag kliver ut genom dörrarna, hemma eller på jobbet, när regnet öser ner. En gråmulen, kall och genomblöt dag i april eller november kan det kännas riktigt motigt. En varm och fuktig sommardag och kan det vara ljuvligt. I allmänhet tar det lite längre tid innan löpningen blir bekväm när det regnar. Efter att de första minuternas obehag har lagt sig och när de fåfänga försöken att undvika kladd och vattenpölar har övergått i bejakande av blötan så är det emellertid både skönt och uppiggande. Den här majdagen började med en disig och råkall morgonrunda och avslutades med en genomblöt kvällsrunda kryddad med löparöl.

När jag klev in i duschen på jobbet efter min morgonrunda fick jag skruva upp temperaturen ordentligt för att skölja bort frusenhet och vårvädersbesvikelse. Under dagen kunde jag notera hur gråvädret övergick i regnrusk och vid arbetsdagens slut vräkte regnet ner. Till min stor glädje visade det sig dock att kylan hade blåst bort och att det var en genomblöt men riktigt varm vårkväll. Med återvunnen vårkänsla gav jag mig ut på årets första ljumma regntur. Glädjen och de vårfrisk förutsättningarna fick mig att sträcka turen lite längre än planerat. Jag gillar verkligen den filmiska känsla man får av löpning i hällregn. Det är så lätt att betrakta sig själv utifrån när man kämpar sig fram i ösregnet. När regnet piskar i ansiktet, håret är genomblött, kläderna smetade mot kroppen och skorna regntunga stiger Rockykänslan i ett löpartrött medvetande. Lusten att ta några snabba steg uppför för trappan till Hotell Knaust eller Hedbergska skolan och sträcka armarna mot luften samtidigt som man låter tonerna av Eye of the Tiger skråla ur mobilen är lockande. Jag lyckas dock motstå frestelsen och unnar mig istället en löparöl.

Det händer att det lyfts på ett och annat ögonbryn när man med andan i halsen klafsar in på en pub eller bar med genomblöta kläder. På Bloco är man dock alltid välkommen. Carlsberg Export. Tryggt och bra.

Under tiden som jag drack upp min löparöl sprack himlen upp och regnet avtog. De sista kilometrarnas löpningen pryddes av en färgsprakande vårhimmel. Det var som att springa rakt in i en nationalromantisk målning. Kitschigt men vackert.

Efter 3 dagars vila på grund av sjukdom (med uppenbara symtom på övre luftvägsinfektion, feber, halsont och snuva) och med ett negativt covidtest kunde jag i torsdags återigen ge mig ut på en löprunda. Förmodligen var det en dag för tidigt men tristessen gnagde i huvudet och löplusten skavde i benen så på torsdag morgon kunde jag inte låta bli att dra på mig löparskorna. Morgonrundan blev ganska kort och gick i makligt tempo. På kvällen var familjen hos svärmor och åt middag så jag hade fått tillåtelse att ge mig ut på en längre löprunda. Trots att jag vet hur det brukar vara under de första löprundorna efter en sjukdom blir jag fortfarande överraskad och besviken när kroppen inte svarar som vanligt. De första fem till sex kilometrarna gick bra men så plötsligt i en ganska beskedlig uppförsbacke började kraften hastigt rinna ur kroppen. Det är som att musklerna har perforerats av ett oändligt antal små kanyler som dränerar kroppen på energi. Stegen blir kortare. Luften räcker in till. Blodsockret faller. En lätt yrsel infinner sig. Synfältet krymper till en tunnel med suddiga konturer. De följande fyra till fem kilometrarna släpar sig plågsamt fram och jag bestämmer mig för att korta av den tilltänkt sträckan och vända hemåt. De sista tre kilometrarna går lite lättare och när jag sitter och pustar ut på farstukvisten med torrhosta och blodsmak i munnen pumpar endorfinernas minst lika mycket som i slutet av en perfekt runda. 15km, delvis plågsam löpning.

Efter en stunds pustande återkommer krafterna och jag inser att jag plötsligt har en del tid över eftersom turen blev kortare än planerat. Efter en kort överläggning med mig själv bestämmer jag mig för att jogga den korta biten till Noisy Bastards och fira den återvunna hälsan med en löparöl. FalaBella från Brekeriet. En naturjäst ale som lagrats 12 månader på Ekfat. Trevlig men jag har druckit ett par klart bättre suröl från Brekeriet.

Vissas dagar har man lite extra tur. Den här lördagen började med att jag fick springa och lämna äldsta sonen hos en klasskamrat. Eftersom jag ändå var på språng tyckte min fru att jag jag lika gärna kunde avverka dagens löprunda. Med ett sånt mandat i ryggen är det lätt att det blir en lite längre runda. Idag blev det en behaglig sväng runt Skönsbergs, Ortviken, Bydalen, Norra Berget och in i Selångersdalen. 27 km blandad vårlöpning. I huvudsak stig, elljusspår och cykelväg men med kortare inslag av landsvägslöpning. Sundsvall har ett fantastisk utbud av trail och spårlöpning. De sista etapperna över Norra Berget och i Selångersdalen bjöd på långsträckta och vårspirande vyer kantade av Tussilago, Vitsippor och Skilla. Ljuvligt.

Den senaste tiden har jag försökt övertyga ett antal kollegor och bekanta om förträffligheten med alkoholsvag öl. Som ett led i projektet har jag utlovat en liten ölprovning i det gröna. Ett utmärkt skäl att besöka mitt favoritställe för inköp av alkoholfri öl, lättöl och folköl. Efter lördagslunchen föreslog jag således att hela familjen skulle ta sig en cykel- och löpvagnstur till Noicy Bastard Brewing Company och njuta av en öl i eftermiddagssolen. I samband med besöket skulle jag också kunna inventera det nyinkomna utbudet och köpa lite öl till mitt lilla evenemang. Glädjande nog var hela familjen entusiastiska inför mitt förslag. Klockan 13 kunde hela familjen för första gången tuffa iväg på en löp- och cykelrunda. Mycket mysigt att skumpa fram och småprata i vårsolen. Förhoppningsvis kan hustruns nya elcykel leda till fler familjeturer framöver. Lillis gjorde sitt bästa för att stärka självförtroendet. – Mamma du är ju riktigt snabb!

Efter att ha fyllt löpvagnen med spännande lätt- och folköl satte vi oss ner och njöt i eftermiddagssolen. Idag blev det öl från Västkusten. Sveriges fram eller baksida. En inställnings- eller uppväxtfråga. Hur som helst så finns det en hel del spännande hantverksöl i området. Poppels Red Ale till mig och Sombrino 3,5 till hustrun. Poppels var som vanligt ett tryggt alternativ. En välsvarvad och balanserad Red Ale med fin malt och humlebeska. Inslag av knäckebröd och karamell. Perfekt till husmanskost och som löparöl. Jag har fått kämpa en bra stund för att komma överens med suröl. Men trägen vinner. Här har vi en av mina favoriter i folkölsformat. Till min stora lycka föll den även hustrun i smaken. I vanliga fall är hon en smula avogt inställd till öl men till skillnad från mig så föll hon platt för suröl. Sombrino 3,5 från Göteborgsbaserade Duckpond Brewing är en utmärkt Berliner Weisse. Svalkande, mycket syrlig och pumpad med passionsfrukt. Jag fick lov att komplettera inköpet med ett par Sombrino 3,5 till varma altankvällar.