De sista vårvinterrundorna för året blev också några av de finaste. Efter en vecka med flera vårfina vardagskvällsturer i Sundsvall åkte vi upp till Umeå och besökte mina föräldrar. Det är märkligt vilken skillnad 26mil kan göra för vårkänslorna. Trots att jag har växt upp i Umeå och under åtskilliga år har åkt fram och tillbaka mellan Götaland – Norrland och Medelpad – Västerbotten förvånas jag fortfarande av årstidsdifferensen. Vi åkte från Sundsvall med fjäderlätt vårkänsla i kroppen och anlände till Umeå med en kylig känsla av vinter. Lyckligtvis var det bara ankomstkvällen som bjöd på gråvädersstämning och snöblask. Redan den första morgonen gick det att ge sig ut på en strålande fin vårvinterrunda på isen i Sillviken. Att tassa runt på sjö- och havsisar i strålande marssol är bland det ljuvligaste Norrland har att erbjuda. Trots att det bitvis kan vara lite ojämnt, mjukt och fotledskrävande är lätt att låta benen rulla och kilometrarna ticka på när solen gnistrar i bländvit snö och isblått havsvatten.
Runda nummer två under besöket hos mina föräldrar gick från isen i Sillviken via Tavelfjärden till Nydalasjön och vidare in till Umeå. Inledningsvis en solig och fin naturrunda som avslutades i regnig stadsmiljön. De sista kilometrarnas klaffsande i leran på strandpromenaden längs med Umeälven kompenserades av den vackra och isiga inledningen samt en välförtjänt löparöl på Bodegan. 28km riktigt aprilväderlöpning får betraktas som ett värdigt slut på vårvintersäsongen.
Löparöl på Bodegan i Umeå. Landsort Lager från Nynäshamns Ångbryggeri. Rågbröd, stall och citrus. En personlig favorit när det serveras husmanskost. Mycket god. Bedrövlig bild som får tillskrivas en löparimmig lins.