Månad: april 2021 (sida 1 av 2)

Vår löpvagn är förmodligen den bästa present jag någonsin har fått. De senaste åtta åren har den varit en trogen följeslagare. En vän som hjälpt oss i ur och skur. Den har skänkt mig och pojkarna åtskilliga timmar (och mil) av glädje och min fru en hel del egentid. Jag älskar att dra runt med grabbarna i vagnen. Under sommaren kan vi dra runt planlöst hela dagar. En sväng till Nackstabadet på förmiddagen. Efter några timmars bad tar vi returen hem hem och äter lunch. Därefter drar vi vidare och spelar fotboll eller kilar upp till lekparken på Norra Berget. När vi blir glassugna springer vi ner till Berg och Hjort i centrum eller Skönsberg. På vägen hem passerar vi förmodligen någon lämplig pub så att pojkarna får något läskande och pappa en löparöl. Inte sällan behöver vi kompletteringshandla till middagen och då blir det en ytterligare sväng via ICA. Om det är fint väder kanske vi avrundar dagen med en tur till Sidsjön eller Bredsand och tar ett kvällsdopp.

En löpväg är otroligt användbar. Det finns nästan ingen vardagstransport som inte går att lösa med en löpvagn. Till det helt uppenbar användningsområdena räknas naturligtvis löpträning och transport till och från skola, förskola, träning, biblioteksbesök, bad etc. För den entusiastiske har det visat sig att den går att använda vid storhandling, transport till och från slalombacken, hämtning av möbler på IKEA, transports av kvarglömt cykel, löpning upp och ner för slalombacke.

Söndagen den 25/4 hade jag förmånen att dra runt med junior i löpvagnen en hel eftermiddag. Redan efter lunch rullade vi iväg till Kubens konstgräsplan och tränade fotboll. Efter fotbollen drog vi iväg på en lång och lite småkall eftermiddagstur. 26km. Eftersom junior var lite kall och pappa lite törstig så passade vi på att värma oss och fylla på vätskedepåerna på Restaurang Bloco. Juice och löparöl. Enligt en säker källa skulle det finnas ett par lådor med nybrygd öl från Noicy Bastard Brewing Company på Bloco. Mycket riktigt. Jag blev först att sprätta en öl ur en av de två nylevererade lådorna. Den här gången blev det en snabbkyld The Alien. En West Coast IPA sprängfylld av tropiska smaker. Mycket trevlig. Vi avslutade med en runda till ICA och handlade inför den kommande veckan (se bilden ovan – en välfylld löpvagn, 2 fyllda ryggsäckar, en fotboll (som inte synd) och toapapper på taket).

En återkommande barndomshändelse av stor betydelse var den dag då vi fick ta fram cyklarna. Förmodligen var det vårens viktigaste dag. Möjligen i konkurrens med den dag då Bräntebergets grusplan var torr nog för fotbollsträning. I allmänhet inföll den här dagen någon gång i april. Inte sällan i anslutning till min födelsedag eller när vi kom hem efter vår påsklovsresa. Jag misstänker att det fanns ett konsensusbeslut i kvarteret om vilken dag cyklarna fick komma fram ur sina vintergömmor. Vägarna hade torkat upp men var fortfarande grusiga och snön låg kvar i drivor i väggrenen. Kvarterets barn drog runt i horder på sina cyklar. Jag minns den ystra glädjen. Fartkänslan. De frusna fingrarna. Paniken när däcken gled i grusiga kurvor. Det krampaktiga greppet i cykelstyret. Smärtan i handflatorna när hastigheten varit för hög i tvär kurva. Svedan när smuts och smågrus skulle gnuggas bort i handfatet. Hela kvällarna trampade vi runt villakvarteren i full kareta.

Det var inte särskilt svårt att känna igen sig i pojkarnas spattiga glädje när vi bar upp cyklarna ur källaren. Storis tjöt och svängdes vilt med sina gängliga extremiteter. Lillis krigsdansade sig uppför trappan. Det var inte lika lätt att övertala dem att komma in när kvällen led mot sitt slut. Redan den första veckan hann vi med ett par längre cykel- och löpvagnsrundor. Föregående lördag cyklade båda pojkarna en bra bit på förmiddagen. Efter lunch var junior trött i benen och eftermiddagsturen tillbringade han i löpvagnen samtidigt som storis tappert trampade på ytterligare 23 km (totalt 31km). Snart är det dax att komplettera cykelparken med en racer till honom.

Efter en intensiv cykeldag fick pojkarna välja middagsmat. Pizza. Vi svängde ner till Restaurang Basta och beställde tre Margarita och en Nutellapizza för avhämtning. I väntan på pizzorna unnade vi oss lite vätskerättning. Läsk till pojkarna och löparöl till pappa. AMA Bionda från Italienska Birra Amarcord. Fyllig och god. Passar bra till pizza men lite väl söt efter en längre löprunda. Junior passade på att knapra på en pizzaslice redan i löpvagnen på hemvägen. Efter middagen somnade vi alla tre i soffan och det så högt eftertraktade lördagsgodiset fick vi ta på söndag.

När det dyker upp en ljummen vårkväll i april är det nästan omöjligt för mig att motstå suget att ge mig ut på en extra löprunda. Redan vid middagsbordet börjar lusten att krypa sig på och i lekparken senare på kvällen mullrar löplusten i benen. När kvällsbestyren är avklarade och familjen varvar ner med kvällsläsning passar jag på att ge mig ut på min efterlängtade runda. April 2021 har bjudit på ovanligt många fina kvällsturer.

Skymningslöpning en ljummen vårkväll är synnerligen en behaglig upplevelse. En lisa för själen. Dammet som rivits upp under dagen har fallit till marken och luften är klar och fylld av tidiga vårdofter. Fuktig jord och murkna växtdelar. Himlen rosa-orange-gul-blekblå-klarblå. Kontrasterna knivskarpa. Trädens kala grenverk vecklar ut sig som svarta tentakler i motljuset. Ljudbilden behaglig. Dämpat fågelkvitter. Avlägset brus från motorvägen. Spridda rop från en närbelägen fotbollsplan.

En snabb löparöl precis innan stängning på Restaurang APA. Dream Snack från Värmländska Ten Hands Brewing. En välgjord pale ale med riktigt mycket tropisk frukt. Perfekt en ljummen vårkväll.

Våren är verkligen kontrasternas årstid. Lynnig. Löftesrik och förrädisk. Snabbt skiftande väder och tydliga geografiska skillnader. Longitud, latitud, altitud, oavsett i vilken riktning man rör sig är det påfallande stora skillnader i vårens framryckning. I det lokala perspektivet är det i första hand altitud som avgör i vilken utsträckning vintern har klamrat sig kvar i landskapet. Aprillöpning i den högre terrängen är ofta förenat med snö och blöta stigar. Att klara sig torrskodd genom en skogstur i april är synnerligen ovanligt och sannolikt förenat med en lögn av något slag. Stads- och landsvägslöpning är tvärtom ofta torr, dammig och försiktigt grönskande. Oavsett terräng bör man förbereda sig på omväxlande väder. Inte sällan kan man ge sig ut i behagligt solsken och återvända i snålblåst och snöfall. Åtminstone om man bor i Sundsvall.

Efter ett år av intensivt arbete har jag under våren lyckats klämma in några extra lediga dagar. Fredag den 16/4 kunde unna mig två längre löprundor. En förmiddagstur i ensamhet och strålande solsken på snöiga stigar över Södra Berget, Fågelberget och Klissberget. En eftermiddagstur i dammande och grönskande stadsmiljö med lillis i löpvagn och storis på cykeln. Totalt 43 km underbar och kontrastrik vårlöpning.

Det är riktigt lyxigt att kunna svalka sig med en lättöl på toppen av skogens högst berg efter 18 kilometers snöig traillöpning. När det dessutom är kav lugnt, strålande solsken och bara fågelsången som stör tystnaden är det lätt att dröja sig kvar och pusta ut en extra stund innan man tar sig ann färden utför. Om ni någon gång besöker Sundsvall under hösten eller våren kan jag varmt rekommendera en promenad till Klissbergsstugan. Stugan är öppen söndagar under oktober till mars.

Våren är en bedräglig årstid. Variationerna vid rörelser i longitud och latitud kan ibland vara en smula schizofrena. Jag har fortfarande svårt att skaka av mig känslan av besvikelse varje gång det snöar i april. Minnen och känslor från barndomens påsklovsresor till fjällen och Stockholm väcks till liv i mikroformat när jag rör mig upp och ner i Sundsvall. Det var naturligtvis ljuvligt att hasa runt på skidor i vårvarm fjällterräng men den torra glädjen av bar asfalt vid hemkomsten var än ljuvligare. Efter ett påsklov hos kusinerna på Ekerö, där vi ofta åtminstone en av dagarna sprang omkring i bara och t-shirt shorts på gräsmattan utanför huset, var hemkomsten till Holmsund ofta förenat med en och kylslagen besvikelse.

Efter en vårfin eftermiddagsrunda bestämde sig tre grabbar med spirande sommarkänsla i kroppen att fira med årets första glassbarsbesök. Vi kilade förbi Restaurang Berg och Hjort och beställa 3 glassar, 2 vatten och en löparöl. Syster VE.R.A från Bröderna Bommen Bryggeri. Ett värdigt avslut på en strålande vårdag. I April är tyvärr bakslagen aldrig långt borta. För den moderna människan inte längre än en ett par tryck och svepningar på telefonen. SMHI-appen braskande om smolk i glädjebägaren. Risk för kyla och snöfall redan i slutet av kommande vecka.

Här följer en kort redogörelse av årets snabbaste löparöl. Under påsklovet sista dagar hade jag förmånen att återigen få åka upp till Åre. Jag jobbade på fredagen men hade planerat att sluta efter lunch och ta tåget från Sundsvall tidigt på eftermiddagen. Skidutrustningen hade fått åka bil redan dagen innan så på vägen hem från jobbet behövde jag bara hämta upp en väska med lite kläder och toalettartiklar. Min vana trogen hade jag dock inte packat kvällen innan utan tänkte att jag hade god tid att ordna det när jag kom hem från jobbet. Många skulle säkert säga att det är en smula naivt att tänka att det skall finnas utrymme att packa mellan jobb och avresa när man slutar efter lunch och tåget går klockan 14.05. Särskilt om man springer fram och tillbaka från jobbet. Nåväl, så fungerar min patologiska tidsoptimism.

Jag steg upp tidigt och kunde springa en extra runda på vägen till jobbet. 11km vacker vårlöpning. När arbetsdagen började uppstod ett par problem. På grund av sjukdom i arbetskollegiet blev det planerade administrativa arbetet kompletterat med två kliniska arbetsuppgifter.  Efter kaffe i farten och utebliven lunch kunde jag kasta mig hemåt kl 13.25. Jag hittade en tvåbitars KitKat bland påskgodiset i fikarummet och slängde ner den i löpryggsäcken som färdkost på tåget.  Uppskattningsvis 13.40 låste jag upp dörren hemma och rafsade ihop lite kläder, en tandborste och deodorant. Att duscha och byta om var uppenbarligen inget allternativ utan jag joggade ner till järnvägsstationen och kunde med andan i halsen klättra upp i tågsätet. Medpassagerarna betraktade mig möjligen med en viss skepsis. Själv konstaterade jag glatt att jag faktiskt var i ganska god tid. 14.01. Jag hann ju till och med unna mig lite frisk luft på perrongen innan tåget tuffade iväg från stationen. Kanske är det inte är så konstigt att min fru (och ett antal bekanta) irriterar sig över min obotliga tidsoptimism.  

Tågresan till Åre slingrar sig fram i Ljungandalen och bland de jämtländska sjöarna. Det är en långsam men vacker resa. Perfekt för dagdrömmar och läsning. Nu för tiden är det ganska ovanligt att få sitta ner med sina egna tankar eller en god bok. Den största delen av egentiden spenderar jag ju också i träningskläder och löparskor. 

När tåget anlände till Åre hade jag fått uppgift att ta en taxi till lägenheten. Jag kunde dock inte låta bli att jogga upp till lägenheten och ta ett supersnabbt pit stop på Fjällpuben och svänga i mig en löparöl (sorry grabbar jag hoppas ni förlåter mig). Totalt under dagen blev det 18,5 kilometers löpning. Den sista etappen var klart kortast. Två kilometer med avbrott och löparöl efter 200 meter.      

Community Beer IPA från Åre Bryggcompagni. Vackert gulgrumlig men lite tunn. Jag önskar att jag tagit en Lekatt även vid det här besöket på Fjällpuben. 

Resten av tiden kantades av fantastisk skidåkning i varierande men mestadels strålande väder. 

När jag packade upp rena underkläder ur löpryggsäcken på måndag hittade jag en orörd KitKat. Den la jag tillbaka i påskägget i fikarummet. Godis har aldrig varit min grej.