Efter flera veckor med löpning i sträng och ihållande kyla är det lätt att drömma om löpning på sydligare breddgrader. Under slutet av januari och större delen av februari har termometern envist legat under minus tio grader. Missförstå mig inte. Jag gillar vintern. Snön och kylan. Krispigheten och knarret. Möjligheterna den erbjuder i form av friluftsliv och lek. Den trivsamma känslan av att krypa in i värmen på en pub och ta en löparöl. I vanliga fall brukar vi under vintern och våren dock kunna unna oss ett par korta avbrott från vinterkylan och åka utomlands. Under den rådande Coronapandemin har det emellertid inte funnits några möjligheter till värmande avbrott. I begränsningens tider får vi leva på minnen av solvarma vinter och vårresor.
Den bleka Norrländska januari- och februarisolen är visserligen vacker men skänker minimalt med värme. När nosen, fingrarna och tårna är genomfrusna och skägget isigt kan saknaden av ett värmande löparäventyr emellanåt vara stor. Att slippa dra på sig lager på lager av kläder, handskar, mössa och istället bara hoppa i ett par shorts, en t-shirt och ett par snabba löparskor och ge sig ut på en löprunda är en fjäderlätt befrielse. Under vintern och våren 2019 blev det löpning i Spanien, Portugal, Italien, Serbien och England. I början av 2020 hann jag med en tur till Spanien och sväng till Tyskland innan coronapandemin slog till med full kraft mot Europa. Vintern och våren 2021 får vi spendera på hemmaplan. Jag inser att det låter bortklemat och banalt i kristider men jag saknar verkligen min sydeuropeiska vårlöparöl. Det är så otroligt trevligt att springande möta våren i Europa. Frihetskänslan av planlös löpning i okänd terräng. Lyckan av en löparöl på en solig uteservering.
Den konkreta begränsningen som pandemin innebär ger mig en klaustrofobisk känsla av ofullkomlighet och förstärker min längtan efter sol, värme och äventyr. Egentligen är det inte så mycket solen och värmen som jag saknar. Det är snarare avbrottet från vardagen, äventyret och känslan av frihet som jag saknar. Världen har blivit mindre i spåren av coronapandemin. Även i tanken. I tider av oro frodas konservativa värderingar. Rent konkret har naturligtvis gränser stängts och möjligheten till resor kraftigt begränsats. Samtidigt har inskränktheten och misstänksamheten ökat. Motsättningarna tilltagit och konfliktnivån eskalerat. Jag saknar vårt öppna och nyfikna Europa. Förhoppningsvis kan vi återgå till en viss normalitet efter en vår och sommar av vaccinationer.
I ölens underbara värld frodas dock nyfikenhet och framåtanda. I princip oberoende av var man befinner sig kan man räkna med att det finns ett litet mikrobryggeri att upptäcka. Den här löparölen är faktiskt från en resa till Sicilien hösten 2019. Moak från det Sicilianska bryggeriet Tari. En dubbel smaksatt med etiopiskt kaffe. Här serverat i ett Franskt ölglass. Ingen perfekt löparöl men god till en cannoli.
