Månad: februari 2021 (sida 1 av 1)

Det är mycket som talar för att den här tisdagen kommer att etsa sig fast i pojkarnas minne. Jag var ledig på eftermiddagen och kunde hämta pojkarna tidigt. Löpturen hem gick i strålande sol och jag hade siktet inställt på en friluftsaktivitet men tvingades inledningsvis att retirera för tröttheten och hungern hos två skol- och förskolemöra gossar. Efter ett stärkande mellanmål bestående av ostfralla och semla på Stenstans konditori var förhandlingsläget bättre. Vi bestämde oss ganska raskt för att åka till slalombacken i Sidsjö. Pojkarna klättrade upp i löpvagnen och vi skyndade oss hem för att hämta pjäxor, hjälmar och skidor. Det är nu vi lägger grunden för minnen som förhoppningvis kommer att gnaga sig fast för lång tid framöver. När vi kom hem upptäckte vi nämligen att det var tomt i carporten.

– Uhh, grabbar. Mamma har bilen. Vi får nog åka slalom en annan dag.

Storm av besvikelse. Avgrundsvrål. Ilska. Tårar. Bittra ord. Du lovade. Man håller vad man lovar. Du ljuger. Du är världens sämsta pappa. Jag hade själv sett fram mot en eftermiddag i backen och resonerade snabbt med med mig själv.

– Ok. Vi tar löpvagnen.

Det var lite av en överslagshandling. Den ända som fick lida var dock jag själv. Pojkarna fick dra på sig skidkläder, pjäxor och hjälmar och klättra upp i löpvagnen. Skidorna höll dem i ett stadigt grepp. Jag stuvade ner mina skidkläder i ryggsäcken, mina pjäxor i botten på löpvagnen och mina skidor på toppen av ekipaget. Så bar det av. Förmodligen är det en av mina tyngre löpturer. Inte nog med att vagnen var ovanligt tung. Föret var tungt. Mjukt och spårigt.

Väl på plats blev det emellertid en strålande eftermiddag och kväll i backen. Efter flera timmar i slalombacken kändes det lite motigt att springa hem och ställa sig i köket. Eftersom pojkarna hade sköt sig exemplariskt erbjöd jag dem ett restaurangbesök. Efter en förvånansvärt kort överläggning slutade det med att vi fortsatte vår skidlöparrunda ner till Bastard Burgers och svepte i oss burgare, pommes, Festis och Löparöl. På vägen hem somnade båda pojkarna i löpvagnen. På något obegripligt vis lyckades dem hålla fast i skidorna trots en ordentligt skumpig tur hem.

Kvällens löparöl. Big City Bastard från Bronx Brewery. Lite tam och tunn men god till burgare. Idag hade dessutom vad som helst slunkit ner utan motstånd.

Efter flera veckor med löpning i sträng och ihållande kyla är det lätt att drömma om löpning på sydligare breddgrader. Under slutet av januari och större delen av februari har termometern envist legat under minus tio grader. Missförstå mig inte. Jag gillar vintern. Snön och kylan. Krispigheten och knarret. Möjligheterna den erbjuder i form av friluftsliv och lek. Den trivsamma känslan av att krypa in i värmen på en pub och ta en löparöl. I vanliga fall brukar vi under vintern och våren dock kunna unna oss ett par korta avbrott från vinterkylan och åka utomlands. Under den rådande Coronapandemin har det emellertid inte funnits några möjligheter till värmande avbrott. I begränsningens tider får vi leva på minnen av solvarma vinter och vårresor.

Den bleka Norrländska januari- och februarisolen är visserligen vacker men skänker minimalt med värme. När nosen, fingrarna och tårna är genomfrusna och skägget isigt kan saknaden av ett värmande löparäventyr emellanåt vara stor. Att slippa dra på sig lager på lager av kläder, handskar, mössa och istället bara hoppa i ett par shorts, en t-shirt och ett par snabba löparskor och ge sig ut på en löprunda är en fjäderlätt befrielse. Under vintern och våren 2019 blev det löpning i Spanien, Portugal, Italien, Serbien och England. I början av 2020 hann jag med en tur till Spanien och sväng till Tyskland innan coronapandemin slog till med full kraft mot Europa. Vintern och våren 2021 får vi spendera på hemmaplan. Jag inser att det låter bortklemat och banalt i kristider men jag saknar verkligen min sydeuropeiska vårlöparöl. Det är så otroligt trevligt att springande möta våren i Europa. Frihetskänslan av planlös löpning i okänd terräng. Lyckan av en löparöl på en solig uteservering.

Den konkreta begränsningen som pandemin innebär ger mig en klaustrofobisk känsla av ofullkomlighet och förstärker min längtan efter sol, värme och äventyr. Egentligen är det inte så mycket solen och värmen som jag saknar. Det är snarare avbrottet från vardagen, äventyret och känslan av frihet som jag saknar. Världen har blivit mindre i spåren av coronapandemin. Även i tanken. I tider av oro frodas konservativa värderingar. Rent konkret har naturligtvis gränser stängts och möjligheten till resor kraftigt begränsats. Samtidigt har inskränktheten och misstänksamheten ökat. Motsättningarna tilltagit och konfliktnivån eskalerat. Jag saknar vårt öppna och nyfikna Europa. Förhoppningsvis kan vi återgå till en viss normalitet efter en vår och sommar av vaccinationer.

I ölens underbara värld frodas dock nyfikenhet och framåtanda. I princip oberoende av var man befinner sig kan man räkna med att det finns ett litet mikrobryggeri att upptäcka. Den här löparölen är faktiskt från en resa till Sicilien hösten 2019. Moak från det Sicilianska bryggeriet Tari. En dubbel smaksatt med etiopiskt kaffe. Här serverat i ett Franskt ölglass. Ingen perfekt löparöl men god till en cannoli.

Jag är ingen stor vän av snöskotrar. I första hand tycker jag att de utgör ett störande inslag i miljön. Bullriga och illaluktande. Jag inser att det låter lite gubbigt men som den unga gubbe jag har blivit kan jag tillåta mig en smula gubbighet. Det finns dock en positiv följdverkan av snöskotrarnas framfart som grumlar min inställning och gör mig en aning ambivalent. Skoterspåren är fantastiska löpstigar. De ger en exklusiv möjlighet till löpning mitt ute i vinterlandskapet. Plötsligt får man tillgång till skog, myrar, sjöar och hav på ett helt unikt sätt. Ett sällsynt tillfälle att uppleva naturen ur ett helt nytt perspektiv. En liknande upplevelse får man ibland i samband med skidåkning på skarsnö eller vid en tur på långfärdsskridskor.

Vinterns hittills bästa löprunda. En kollega tipsade mig om löpning i skoterspåren utanför Klingsta. Minnet av soldränkta vårvinterdagar till fots eller på skidor längs med skoterspåren runt Holmsund fick mig att omedelbart börja planera helgens löpturer. På lördag var det fullspäckat schema. Kalas, fotboll, middagsgäster. Efter en kort morgonrunda lyckades jag på nåder klämma in ytterligare en tur mellan kalas och fotboll. Under söndagen såg det emellertid ut att finnas förutsättningar för en längre runda. Familjen var på väg till några bekanta så jag passade på att åka snålskjuts en bit men hoppade av i Klingsta. Därifrån gav jag mig ut i vinterterrängen. Det tog mig en stund att hitta fram till skoterspåren men efter lite trixande på vintriga byavägar hittade jag rätt. Jag hade siktet inställt på att ta mig upp till Svanängsstugan och njuta av utsikten. Jag har tidigare sprungit och skidat upp till Svanängsstugan från Sidsjön men nu attackerade jag målet från en annan riktning. Min vana trogen hade jag inte med mig någon karta utan förlitade mig på minnet av en tämligen summarisk kartgranskning från kvällen innan. Det blev ett långt och vintervackert irrande på fasta och fina skoterspår. Ett bra tag var jag vilse men efter lite hjälp med orienteringen av en korvgrillande skoterfamilj hittad jag rätt. Det finns inget som gör mig så hög som en löptur till toppen av ett berg. Färden hem blev något av en transportsträcka. Även om det är väldig fin landsvägslöpning mellan Klingsta och Sundsvall så var den delen av turen en aning blek i jämförelse med skoterspårsupplevelsen. Sammantaget fick jag ihop 28km strålande vacker vinterlöpning.

Eftersom familjen fortfarande var kvar hos våra bekanta passade jag på att ta en löparöl. På söndagar är utbudet i Sundsvall något begränsat. Restaurang APA är ett pålitligt alternativ med generösa öppettider. Löparölen för dagen. Brooklyn Lager. Nyanserad och maltig. En smula exotisk frukt blandat med sirapslimpa. Alltid god och en perfekt avrundning på söndagseftermiddagen.

Jag har länge tyckt att det är trivsamt med alkoholsvag öl. Särskilt uppskattar jag de genomsvenska varianterna lättöl och folköl. Det är gott, tillgängligt och trevligt i många olika sammanhang. Som måltidsdryck, som lunchdryck under en arbetsdag (lättöl), på utflykten, i bastun etc. De senaste åren har utbudet av folköl, lättöl och alkoholfri öl dessutom blivit betydligt bättre. Tyvärr varierar utbudet i butikerna fortfarande ganska mycket. I Sundsvall är vi dock lyckligt lottade eftersom vi här har ett par hängivna ölfantaster som driver en kombinerad folkölsbutik och folkölsbar. Att stanna till på Noicy Bastards Brewing Company och botanisera i hyllorna med folköl och alkoholfri öl har blivit ett återkommande nöje i samband med mina löprundor. Väl på plats unnar jag mig alltid en löparöl. Här ovan en folköl från Lockeby Bryggeri utanför Härnösand. En utmärkt Pale Ale. Förvånansvärt fyllig och maltig.

Det finns helgdagar då jag av yrkesmässig skäl inte kan dricka alkohol. Sådana dagar passar det utmärkt att utforska det allt bredare utbudet av alkoholfri öl. Rutinerna under en arbetshelg skiljer sig inte särskilt mycket från vardagsrutinerna. Ofta går löpturen till jobbet lite senare på morgonen och det går aldrig att med säkerhet veta när det blir tid att springa hem. Om jag har tur (vissa skulle säker kalla det otur) kan jag dessutom få springa några gånger fram och tillbaka till jobbet under dagen. Den här lördagen började med en lång och strålande fin morgonrunda. Efter en tur in i Selångersdalen vände jag tillbaka mot centrum. Med solen i ögonen och en isande vind i ryggen passerade jag Norra Kajen där jag blev tvungen att stanna och betrakta den intensivt ångande iskanten i Sundsvallsfjärden. Efter några intensiva timmars arbete kunde jag bege mig hemåt. Familjen var på besök hos några av våra vänner så jag hade ingen riktig brådska hem och bestämde mig för att unna mig en löparöl. Lämpligt nog ligger Noicy Bastards Brewing Company bara en liten omväg hemifrån om man tar turen över Sundsvallsbron. Efter lite sonderande bland de alkoholfria alternativen fastnade jag för en Henry Gose Lightly från Mikkeller. En otroligt bra alkoholfri öl!

Eftersom det hade kommit in en last med nya öl passade jag på att köpa ett par påsar med folköl och alkoholfri öl. Att springa med två fulla påsar öl är görligt men är inte särskilt njutningsfullt. Som tur är erbjuder Noicy Bastards Brewing Company hemkörning. På vägen hem möte jag familjen (typiskt otur) som ganska snabbt räknade ut att jag hade tagit en liten ölomväg på vägen hem från jobbet. Väl hemma blev jag tämligen omgående tvungen att påbörja en ny runda till jobbet. När jag sent omsider åter kom hem kund jag glädja mig åt 30 kilometers löpning och två finna påsar med nyinköpt öl.