Här kommer ett kort inlägg om ett framgångsrikt koncept för en lyckad fredag. 13/11. Tidig uppstigning och en morgontrött löptur i höstmörkret skapar förutsättningar för en pigg och effektiv arbetsdag med hemgång i tid. Administrativ lunch framför datorn ger till och med möjlighet till utstämpling i förtid. Arbetsveckan avrundas och bearbetas med en kort, snabb löptur till förskola och skola. Helgen tar vid med hämtning av fredagsglada pojkar. Gemensamt beslut (läs pojkarna beslutar) om lokal för fredagskondis. Brinks konditori – ”För där har dem Budapestrulle pappa”. Behaglig cykel- och löpvagnstur i höstsolen över Sundsvallsbron. Kaffe, fika, kortspel och summering av jobb-, skol- och förskolevecka på Brinks Konditori i Skönsbergs centrum. Därefter kan ett par lätt översockrade pojkar och en något kaffedarrig pappa påbörja en bedårande skymningstur via Ortviken och Norra Kajen mot centrum.
Avslutningsvis firar hela familjen helg med middag på den nyöppnade restaurangen Berg och Hjort. Löparöl, middag och stans bästa glass. Idel glada miner.
Löparölen 100W IPA från Nya Carnegie Bryggeriet. En ofiltrerad West-Coast IPA. Fruktig med inslag av grapefrukt och krusbär. Tydlig men balanserad barrskogsbeska. God.
När barnen har somnat och hustrun fångar upp sömnförlorade avsnitt av Netflixserien the Politician kan man unna sig en kvällsrunda med löparöl. En kort snabb tur i kyla och mörker luftar lungorna och vädrar medvetandet. Ett utmärkt sätt att summera och avsluta en slitsam dag.
Att ensam svepa fram på blekt upplysta cykelvägar i utkanten av stan en kall novemberkväll är förenat med en liten portion obehag och en stor portion frihetskänsla. Mörkret och kylan kan kännas lite hotfullt och sporrar till löpning i högt tempo. Känslan av vara jagad går aldrig att helt skaka av sig. Sällan känner man sig så snabb som när man trummar fram till ekot av sina egna steg bland husen i svagt belysta och folktomma innerstadskvarter.
Löparöl på The Bishops Arms i Sundsvall. Ankarudden Aussie Pale Ale från Nynäshams Ångbryggeri. Tropiska toner och trivsam beska. Mycket bra.
Januari 2020. Några dagars arbete i Stockholm erbjuder såväl morgon- som kvällslöpning. Bortkopplad från vardagsbestyren är det lätt att klämma in ett par extra rundor och väl på språng kan man låta benen rulla lite längre än vanligt. 134 kilometer på 5 dagar. 3 av kvällsrundorna kryddas med löparöl. Stockholm måste vara en av världens löpvänligaste (och löpvackraste) huvudstäder. Oslagbar tillgänglighet. Breda trottoarer i innerstaden och fantastiska strandpromenader uppmuntrar till stadslöpning när den är som bäst. Flacka förhållanden och behaglig temperatur ger möjlighet till rundor i högt tempo.
Djurgården runt
Första öllöpningen under Stockholmsvistelsen. Djurgården – Ladugårdsgärdet – Östermalm. 16km. Löparöl på Hotel Hasselbacken. Lite blekt utbud men en Melleruds Moderna Ale på tapp slinker ner utan motstånd. Blommig och balanserad. God.
Löparöl på Hotell Hasselbacken
Jag kan inte minnas att jag någonsin har ångrat en löprunda. Även om det ibland kan kännas tungt så är det allt som oftast en njutningsfull upplevelse. En lång och riktigt utmattande löprunda är dessutom det närmaste en religiös upplevelse jag kommer. Lite tillspetsat kan man säga att det inte finns något i livet som man inte kan lära sig av en löprunda. Perioder av upprymdhet, glädje och njutning varvas med stunder av tvivel, smärta och ångest (naturligtvis tämligen banal och oftast kopplat till inledningen av en tung stigning). Även om det går tungt är det nästan aldrig värt att vända om. Vägen tillbaka är alltid förknippad med missnöje och besvikelse. Vägen framåt kan vara besvärlig och otroligt jobbig men väl framme är det alltid en fröjd.
En lång löprunda kan innehålla så många dimensioner. Till en början kan det ibland kännas lite motigt när puls och andning rusar men när rytmen infunnit sig och kilometrarna adderas smyger sig välbehaget på. Med tilltagande trötthet tenderar bekymmer att tyna bort och problem att lösa sig. Allt känns självklart och lätt. Plötsligt erfar man ett förkrossande klart begrepp om tillvarons mening. En svårslagen känsla av eufori. Eufori som sakta övergår i utmattning. Utmattning som kan generera tvivel och smärta. Här är det lätt att lockas till att ge upp och avbryta. Uthållighet och lite djävlar anamma är ledorden för att tämja tvivel och smärta. Uthållighet föder utmattningens paradox. Tröttheten tröttar ut och skingrar allt även tvivel och smärta. Omvärlden tenderar att bli alltmer diffus. Jaget suddigt i konturerna. Medvetandet litet. Tankeverksamheten minimerad. Sakta glider man in ett meditativt tillstånd av repetitioner. Nu är det bara här och nu. Andning och riktning. In och ut och nästa steg och framåt, framåt, framåt. Den trötta, tomma njutningen de första tio minuterna efter en sådan löprunda är gudomliga.
Löparöl på Ölstugan Tullen i Hornstull
Under det här stockholmsbesöket var det en långrunda som stack ut lite extra. Lång och behaglig med ovanligt korta inslag av tvivel längs med Riddarfjärden. Strålande fin januarieftermiddag. Klarblå himmel. Blekgul vintersol. Hög och kall luft. Avslutning med öl i skymningen. Öarna runt med start och mål i Gröndal. Södermalm, Gamla Stan, Skeppsholmen, Kastellholmen, Djurgården och Kungsholmen med transportsträckor. 40,9km. Fantastiskt att kunna springa på gångbanor längs med strandkanten under hela turen. Löparöl på Ölstugan Tullen i Hornstull (som tyvärr stängdes i mars). Pretty Pale Ale. En APA från Göteborgsbaserade O/O. Fruktig humle med tropiska inslag av mango och persika. Balanserad, grapefruktig beska. Utmärkt!
Skeppsholmen
Den sista öllöpningen under den här stockholmsvistelsen hade ett bestämt mål frammejslat av rykten om Stockholms bästa kebab. Folkparken. Vägen dit gick runt Riddarfjärden, Gamla Stan, Skeppsholmen, Östermalm och Vasastan. Vistelsens enda riktiga stadsrundan. 17km.
Löparöl och käk på Folkparken. Folkparken Pitmaster. En pale ale bryggd i samarbete med Nya Carnegiebryggeriet. Ölen något slätstruken men vilken kebab. Stockholms vassaste. En till tack.
Som så mycket annat gott började min vana att kombinera löpning och öl av en slump när jag bodde i Asien för många år sedan. Min vana trogen gav jag mig ut på en löprunda lite för sent. Tidsoptimisten i mig drev mig dessutom längre än planerat och det slutade med att jag i brist på tid och fylld av dåligt samvete mötte upp mina vänner utpumpad och genomsvettig. Ölen, en Chang, var överraskande uppfriskande och mina vänner glada och exalterade över att jag dök upp utan att ta omvägen hem för en dusch. Löparölen var född. Öllöpning har sedan dess varit ett återkommande inslag i mina löprundor. I skrivande stund har jag öllöpt i stora delar av Sverige, alla nordiska länder, merparten av Europa och alla världsdelar utom Oceanien och Antarktis.
Jag älskar alla former av löpning. Morgonlöpning, kvällslöpning och nattlöpning. Vår-, sommar-, höst- och vinterlöpning. Landsvägslöpning, stadslöpning och traillöpning. Allt har sin charm. Jag får dock erkänna att det utöver glädjen även finns ett litet inslag av tvång som drivkraft i mitt löpande. Sedan flera år springer jag så gott som dagligen och snittet per vecka ligger mellan 90 och 120km.
När det kommer till öl är jag av ganska simpel men nyfiken natur utan uppenbara favoriter. En okomplicerad alldrickare. Möjligen kan en viss konservatism med förkärlek för maltig lager skönjas. Dock med betoning på möjligen.
Om jag ska drista mig till en definition: Öllöpning – en öl som dricks i en för ändamålet avsedd lokal under eller i direkt anslutning till en löprunda. En löparöl.
Fågelberget – Sidsjö
Den första öllöpningen som presenteras kan också betraktas som en hommage till min nuvarande hemstad Sundsvall. Kanske är det Sveriges vackraste och tuffaste stadstrail med fina stigningar och luftiga vyer. Den kan delas upp och genomföras på flera sätt och inkluderar delar av mina absoluta favoritrundor i centrala Sundsvall. Den här söndagen gick den från Södermalm till Norra Berget via Södra berget x 2, Fågelberget, Orrberget, Klissberget, Älgmodalsberget, Huli och Römyran. 46,7km och 1142 höjdmeter. Ett trevligt inslag på turen är att man kan få påfyllning av både mat och dryck i någon av friluftsstugorna vid Södra Berget, Fågelberget, Klissberget, Huli och Norra Berget.
Norra Berget
Alltså. 18/10. En typisk oktoberdag i Sundsvall. Gråspräcklig himmel. Kall och fuktig luft. Bleka solstrimmor som till och från lyckas bryta sig fram. Blött och mjukt med inslag av frost. Korta episoder av nederbörd. Mest regn men också årets första snöflingor i den högre terrängen. Genomtrist för vissa. Finfina förutsättningar för öllöpning för andra.
Hyllningen till Sundsvall fortsätter med en lokaltillverkad löparöl. Session IPA från Allsta Bryggeri på Resturang Grankotten. En fruktig IPA med tydlig beska. Inslag av äpple, aprikos och citronzest. Den här flaskan skummade väl mycket vid öppning och gav ett lite källartunt intryck. Jag har druckit den några gånger tidigare på en av mina favoritpubar i samband med öllöpning, Bryggpuben Stormen, och haft en bättre upplevelse.
Landsvägslöpning längs Atlanthavsvägen i Norge
Löpning är ett utmärkt sätt att upptäcka och utforska nya platser. Förutom en snabbtitt på diverse sevärdheter ger det en trevlig inblick i vardagslivet på det aktuella resmålet. Det är ljuvligt att planlöst springa runt i en stad eller på små landsbygdsvägar och slinka in på en lokal pub, slå sig ner i baren och beställa in en löparöl. 2019 var ett utmärkt år för öllöpning i nya miljöer med rundor i Norge, Finland, Danmark, Estland, Serbien, Italien, Frankrike, Spanien, Portugal och England. 2020 började bra med löprundor och öl i Spanien och Tyskland men har därefter som bekant inte inbjudit till några exotisk eskapader. Jag kommer att varva nya upplevelser med nostalgiska återblickar från minnesvärda öllöpningar. Här representerat av en bild från löpning längs med Atlanthavsvägen i Norge.
